Hur lång tid klarar vi oss utan regn?

Det börjar bli riktigt snustorrt i skog och mark nu, råder inget soim helst tvivel om att det nu skulle behöva komma en del regn. Där vi bor är det snart 4 veckor sen det kom lite regnskurar, och det som kom var så sparsamt att det gjorde ingen skillnad till eller från.

Så här stod det att läsa på Text-tv igår.

Annonser

Den dagen kommer ingen undan.

Det finns inget som är så definitivt som döden när livet tar slut. och just för att när det händer där ingen av oss kommer undan så finns det ingen återvändo längre. Men vem vill ägna minsta tanke på att när vi lever som kommer det en dag när allt tar slut? Och kanske är det just därför som det är så tabubelagt att tala om detta men som vi vet att alla för eller senare kommer att drabbas av?

För en tid sen fick jag veta att en gammal kompis till mig och som jag hängde ihop med när vi var unga och tyckte livet var en lek hade dött, men även fast vi inte hade så mycket kontakt med varann på senare år så var det ändå nåt som högg inom mig när jag fick det beskedet. Faktum är att av alla de som jag umgicks med och som så att säga tillhörde den inre kretsen bland mina forna kompisar så är det inte många som likt mig själv som idag finns kvar i livet.

När som senast det nu hände så blev det också påminnelse om, vad var det du, vi gjorde av våra liv? Men samtidigt är det påminnelse, väldigt skarp och tydlig sådan som säger. Hur dum får man lov att bli egentligen? För vem trodde innerst inne att om man fortsatte att dra i sig ett pack cigg om dan, om man höll sig till måttligt drickande av alkoholhaltiga drycker, eller andra sorts laster som bryter ner kroppen både utvärtes men även, och kanske mest där det inte syns, på insidan, att det inte skulle få konsekvenser för oss på ett eller annat sätt?

Det finns något som kallas för. Bucket list. Vilket är en lista som handlar om vad det är man vill se och göra innan man dör. Och jag tror så här utan att för den skulle spela ut saker och ting mot varandra, vem orkar förresten med ett liv där man hela tiden ska ha koll på alltings tillvaro och kämpa nån slags kapplöpning mot sig själv för att hela tiden försöka maximera vad det är man håller på med? Är det inte just därför som man nu för tiden hör talas om att det är så många som känner sig utbrända till både kropp och själ? Det gäller ju att hänga med i tiden, speciellt när alla har så bråttom och inte ligger i fas med sin egen tid, och inte andras heller för den delen.

Kanske och just därför är det så viktigt att då och stanna upp mitt i livet, reflektera över vad det är vi faktiskt vill göra i livet, och självrannsakade fråga oss vad som är viktigt, vad som i egentlig mening betyder nåt och vad som står i bjärt kontrast till det.