Från bottenkänning till vad då?

Det har gått några år sen nu sen jag helt tappade fotfästet i tillvaron och sjönk likt en gråsten mot botten. Det har onekligen runnit en del vatten under broarna sen dess.

Ibland har det hänt att jag läst en del böcker som handlar om de som likt mig själv, och som de själva beskriver det har haft bottenkänning, och som en konsekvens av hur hårt livet har farit fram med dom, så har man till slut inte längre orkat med utan att man har fått rätt hjälp och stöd från de som är i stånd att lyfta en ur den fallgrop man hamnat i av bottenlöst mörker och förtvivlan. Och något som har varit ett återkommande tema är att, när man inte trodde det kunde bli så mycket värre, när man kände att botten var nådd, då det var då allt vände och livet började se ljust ut  och man åter började klättringen uppåt igen.

Det här är dock inget jag själv till 100% ställer upp på helt oreserverat till att som vore det att jag idag har fast mark under mina fötter. Det har jag inte. Men visst är det mer stabilt idag med mitt humör mot hur det har varit.

Själv skulle jag vilja säga att jag befinner mig på det klättrande planet, vilket har yttrat sig i att det jag tidigare inte brydde mig om och nonchalerade gällande min fysiska hälsa, det har jag nu tagit tag i, både när det gäller kosten och sett till hur mycket jag rör på mig varje dag i form av dagliga promenader.

Så en liten bit på vägen har jag ändå kommit framåt mot hur det tidigare har sett ut och varit. Det går framåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s