Jag tror, men visst händer det att jag tvivlar.

När jag i slutet av 70-talet blev fri från drogmissbruk och det liv som följde med det, vilket inte var så vidare hälsosamt, vare sig psykiskt, eller det som i övrigt då bröt ner mig, då trodde jag ett tag att jag inte skulle bli en dag äldre än 20 år. Kort  sagt befann jag mig då inne i en så negativ livsspiral, att vid nått tillfälle övervägde jag till och med att ta livet av mig. Vid nått tillfälle minns jag till och med att jag blev hindrad i sista sekund av nån som hade upptäckt vad det var för planer jag då höll på att sätta i verket.

Men så kom då vändpunkten då allt vände och mitt liv fick en både ny och en helt annan inrikting på mot det liv jag tidigare hade levt. Jag blev en kristen.

Men om nu nån trodde att helt plötsligt i och med min omvändelse att livet blev så mycket enklare och mer okomplicerat för att jag hade kommit till tro, då misstar man sig fullständigt vad det här handlar om.

För så här är det, och så här ligger det till. Det finns inget som är självklart med tron bara för att den finns och för att man en gång har kommit till tro. Det är som man brukar säga. En bil är inte per automatik en bil bara för att den står inne i ett garage. Gillar den metaforen.

Och därför gör jag ingen hemlighet av att jag ibland tvivlar. Jag tycker det är och ligger betydligt mer närmare sanningen om man inte kan va så ärlig, både emot sig själv och andra, och inte minst till Gud, om man inte erkänner att, för det första så har jag inte svaret på allt som rör de stora livsfrågorna. Dessutom kan jag väldigt lite om teologi. Jag är nämligen inte skolad på det sättet.

Jag skulle ljuga om jag inte var helt uppriktig och sanningsenlig med det.

Själv har jag ofta brottats hit och dit med tankar som far fram och tillbaka, hit och dit, och som gör att man känna sig inte så lite förvirrad över när man inte får ihop sambandet mellan sanning och konsekvens.

Och när man varken ser eller förstår sig på logiken i allt det som hänger samman med tron, och repet brister och går sönder, då finns det trots allt en sak jag har lärt mig och kommit underfund med. Och det är att, då får man börja om på ruta 1 igen. Och just nu känns det som att det är där jag befinner mig i livet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s