Nu går vi in i en ny fas i våra liv.


Efter det att bästa kompisen varit och hälsat på hos oss i en veckas tid, så kom då den oundvikliga och så trista dan när det igår var dags för honom att åter bege sig hemåt igen. Att tiden går fort när man har kul är ingen klyscha, det är bara så det fungerar.

Men det blev några dar där vi har haft riktigt kul tillsammans, grillat och ätit god mat, och vart iväg på en och annan dagsutflykt.

Det är också nu som vi går in i helt ny fas i våra liv och i vårt äktenskap min fru och jag, för i och med att hon numera är pensionär, så innebär det inte bara mer ledig tid för oss två tillsammans, utan mer än vad som gällt tidigare så blir det fler spännande dagar att se framemot framöver för vår del över vad som kommer att hända. Vi står onekligen för en del nya utmaningar i våra liv, men det tror jag inte kommer att ställa till med några problem för oss.

Det var ju som så att det var i våras nån gång hon bestämde sig för att dra sig tillbaka från yrkeslivet i förtid, vilket jag tycker hon gjorde helt rätt i.

Citatet


Den avgrund som Nietzsche varnar oss för i vår iakttagelse av världen är den som finns i den slumrande människans själ o består av ignoransens och syfteslöshetens tomhet och mörker. När den denna avgrund blickar tillbaka, så kommer den för alltid att jaga betraktaren med skräck.

 

Det vankas besök i vårt hem.


Från och med idag och några dagar framöver kommer min bästa polare hit och hälsar på hos oss. Det är en årlig tradition och som varje år sen jag och min fru gifte oss i maj 2007 som både jag och min fru och kompisen ser fram emot nu kommer att hända.

Det var nån gång på 70-talet vi först lärde känna varann, och om jag inte minns helt fel var året 1976 när vi först lärde känna varann. Det är några år sen nu vid det här laget. Vi hade alltid och för det mesta en massa slags upptåg för oss när vi var yngre. Och så fort det var nån av oss som kom nån lysande idé vad vi skulle hitta på, som till exempel den gången när det var vinter och vi mitt i natten gav oss ut för att åka pulka, då var den ena av oss aldrig sen att hänga på.

Så om jag inte skriver så mycket här framöver så vet ni varför.  Idag fyller jag dessutom år.

Vad mer finns då att säga om detta?


Alldeles nyss kollade jag  i genom hur stort intresset har sett ut den senaste månaden gällande hur många det är som kommenterat och interagerat med några av de inlägg jag skrivit här på min blogg. Det visade sig att det har rört sig om 3 personer som har gjort det.

3 personer alltså.

Men det betyder inte för den skull att intresset för min blogg ligger kring fryspunkten för det, och att det är 0 intresse kring det här, det är inte så det ligger till. På senare tid har jag dock lagt märke till ett mer markant ökat intresse räknat till det antal som per vecka besöker min blogg, i annat fall hade jag nog lagt ner den här verksamheten.

Och visst är det kul med att så många har fått upp ögonen för min blogg på sistone, men det hade vart minst lika kul och givande om det förelåg något mer och djupare  intresse för vidare meningsutbyte också kring det jag skriver om här.

För att förtydliga mig.


När den hund vi hade förra sommaren blev överöst av både stenar och grus av ett gäng invandrarbarn hade jag vid det tillfället vare sig kamera eller mobil tillgänglig som kunde göra det möjligt för mig att dokumentera den händelsen.

Jag ber tusen gånger om ursäkt för den fadäsen från min sida. Hur kunde jag glömma att inte ha med så viktiga saker i fickan?

Idag är det stört omöjligt att försöka ge sig på att föra nått slags resonabelt och logiskt samtal kring  vem som har gjort vad när det är något som har hänt och vad som i värsta fall har fört med sig de mest ödesdigna konsekvenser för den drabbade. Och skulle man likväl ge sig i kast med att försöka utmana de normer som några individer har fastställt för vad som gäller inom deras fasta ramar och mönster till att bli inkluderat av att gälla för att man inte ska bli kallad för att va rasist, då är det säkrast man kniper igen truten på sig själv.

Samtalsklimatet på social media är skulle jag vilja påstå extremt polariserat och uppskruvat i ett stundtalls hysteriskt tonläge där kompatanterna från varsin sida om sig själv avfyrar sina argument med sina bestämda och målinriktade uppfattningar om hur de vill skriva folk på näsan hur det är ställt med saker och ting för vad som ska gälla enligt deras åsiktsmaskineri.

Men de som har satt på skygglappar för sina ögon, kalla dom gärna för att va faktaresidenta, eller som liknar de 3 aporna som varken ser och hör, eller drabbats av nån tunghäfta som ingen kommer åt, de vet jag inte vad man skall göra med.