I den som nu är när inte ens kyrkan har ett budskap av hopp att förmedla


I en tid av där allfler människor känner hopplöshet, uppgivenhet och förtvivlan över tidens gång och över vad som idag händer i vårt samhälle som alltmer håller på att falla samman i enda stor ruinhög, på vad sätt svarar då kyrkans män och kvinnor upp med att förmedla det budskap som inger både hopp och förtröstan och som är själva essensen av kärnan i det kristna budskapet?

Men om man nu anser att det finns någon som helst relevans för den moderna människan till att bejaka och ta till sig det kristna budskapet om, tro,hopp och kärlek, om ett liv som kan förvandla, och om ett liv som är byggd på en stadig grund att stå på, och som inte ger vika för mycket det än stormar och tar i, vilket Jesus har gett som garanti för den som tror på hanns namn, då är det inte så svårt att förstå varför kyrkan idag tiger som den gör.

 

 

 

Men i en tid som denna då kyrkan tycks ha vänt kappan åt fel håll, och de tycks vara helt likgiltig för all den ondska och grymhet vi dagligdags hör talas om på social medier vad som numera händer i vårt land. Men i stället är det precis som att avståndet mellan folk och kyrka och den värld vi lever i har utvecklat sig till att bli en stor klyfta mellan folk och kyrka, vilket bäst kan sammanfattas med att den tystnad som nu råder inom samtliga kristna samfund och där ingen vågar sticka ut näsan i blåsväder, där har man i stället valt att gå en annan väg bort från människor, men som en konsekvens av det hela har man genom att man har stängt igen sin hjärtan även bänt sig bort från Gud.

Och visst finns det mycket jag uppskattar med Twitter…


Varje ny morgon efter det att jag har klivit ur sängen och ätit min frukost, så brukar jag ta en stund där jag går genom senaste nytt i vad som skrivs på social media. Det jag här i första hand åsyftar på är Twitter, där jag tillbringar mycket av min lediga tid åt att varje dag ta del av vad som där skrivs.

När det gäller hur många svenskar det är som idag har och är aktiva på Twitter, så ser det ut som att det är svårt att få fram helt korrekta uppgifter om hur exakt många det rör sig om till, beräknat på visst procentantal som regelbundet loggat in på sitt konto där.

Den senaste uppdateringen som jag har hittat på nätet är från 2 juli 2015, där sajten, navigator hade sammanställt och redovisat för hur många det finns på internet som använder sig av Twitter.

Twitter i Sverige

I Sverige använder 19 % av internetanvändare Twitter någon gång, varav 6 % gör det dagligen. Användningen av Twitter har i princip stått still sedan 2013 då procentsatsen var densamma. Av svenska internetanvändare är det fler män (21 %) än kvinnor (17 %) som använder plattformen**.

www.telegraph.co.uk

Samlad fakta om Twitter

Men då måste vi alltså gå tillbaka 4 år i tiden för att få några som helst sanningsenliga uppgifter om vad som gäller om det här, och lite fler användare till Twitter har nog säkert kommit till sen dess.

Med Twitter är sannolikheten för att man skulle missa något över vad som har i vår värld minimal, det förutsatt man inte ägnar sitt intresse åt att titta på bilder på söta katter, plus en del annat som tilldrar ens intresse där man har riktat blicken och sin uppmärksamhet åt ett annat håll över vad som i huvudsak skrivs om på Twitter.

För om sanningen ska fram känner man sig sällan bättre till mods efter att ha varit en inloggad där en stund, vilket i och för sig händer det också, men där större delen av fokus ligger på att skriva om hur dumma i huvudet våra politiker är, totalt intelligensbefriade enligt en del, eller där man förfasar sig över det våld i form av skjutningar, anlagda bränder, våldtäkter, och så vidare, och som numera är en daglig ingrediens över vad som händer i vårt samhälle, så visst finns det mycket som  jag både uppskattar och som jag sätter värde på med Twitter, men ibland känns det som att man helt har tappat stinget efter en stund.

Men om det nu är så att det endast rör sig om så lite som 6% av befolkningen som är aktiva på Twitter, då undrar förstås jag om dessa 6% är representativa för de övriga 94% som bor och lever i Sverige idag?

 

Jag tror vi tar en mjukglass.


Idag kan det bli upp till 26 grader varmt hos oss, kanske ännu mer till och med. Och visst är det fantastiskt skönt att sommaren ännu inte har tagit farväl till oss utan fortsätter ett tag till även in i nästa vecka. Det  får gärna vänta ett tag till innan det blir höst. Så idag lär det inte hända så mycket i form av fysisk utövning för vår del.

Tror jag ska ta med min fru nånstans sen där vi kan slå oss ner på en behaglig plats och avnjuta varsin mjukglass.

Livet jag längtar efter. Tankar utifrån Jesu bergspredikan.


 

Han hade just beskrivit den livsstil som han själv levde och som han inbjöd sina efterföljare att leva. Livet byggt på klippan innebar ett fullständigt orosfritt liv, befriat från vrede, avundsjuka, girighet, hämnd- och bekräftelsebehov. Ett liv i kärlek omfattande såväl den illasinnade grannen som den retoriskt burdusa.

https://www.varldenidag.se/infor-sondag/genom-att-i-efterfoljd-organisera-sitt-liv-kring-jesus-borjar-vara-inre-liv-att-gradvis-likna-jesu-inre-liv/repsfm!Y0arptS2RkBpv2DKAVWU@Q/

Om det är den som är starkast som överlever.


Så varken ser och räknar inte jag mig själv som vore jag nån slags supermänniska med outtömliga resurser till både kropp och själ och som där jag alltid har stått pall för de prövningar och svårigheter som har varit till den grad så svåra stundtals att ta sig i genom, att när jag idag tänker på mycket på vad som har hänt i mitt liv, så är det knappt jag själv begriper mig på att jag befinner vid det stadie som jag gör idag i mitt liv.

Faktum är att jag vid flertal tillfällen i mitt liv har fått all anledning till att fundera över för vem som livet i verklig och sann mening finns till för i egentlig mening.

För drygt 1 år sen drabbades en vän till oss av en svår sjukdom som slog ut all muskelstyrka i kroppen på han. Fortfarande är han långt från återställd och inget tyder idag på att han nånsin kommer att kunna gå tillbaka till sin arbetsplats igen. För min personliga del har jag drabbats av mycket motgångar, sjukdomar som har varit nära att ta knäcken på mig, vilket även har påverkat min mentala hälsa så till den grad att jag stundom har misströstat om livet och vart nära att ge upp och för gott kasta in handduken.

Men ändå finns det så mycket annat det finns att sätta värde på i livet. Idag kan och klarar jag av att ge mig ut på dagliga promenader, helt anpassat efter mitt tempo utan att nån sätter press på mig. Och när jag ser den här mannen då undrar jag vad det finns att klaga över.

I deras ögon är man en nolla och ingenting värt.


Om syftet är med att man har en blogg att man vill nå ut till en bredare läsekrets än vad man annars hade gjort med sitt skrivande, så vet jag ärligt talat inte hur det går till i så fall och hur man ska gå till väga för att man i så fall ska lyckas med den saken.

Och det är mycket möjligt att med tanke på det upplägg jag här med den här bloggen där jag inte håller mig till en bestämd nisch utan skriver om lite av varje, det är inget lyckat koncept om tanken med det är att man vill nå ut till fler läsare.

Men något som jag alltmer har kommit till  insikt om är hur meningslöst det är med att skriva om vissa saker, så är det allt det som handlar och hänger ihop med religion. Och där har jag alltmer förstått och insett varför det är och förhåller sig på just det viset.

För så här är och ligger det till. Det finns nämligen 2 mycket viktiga kriterier som måste uppfyllas och som krävs av en för om man vill nå ut till en bredare läsekrets i kristna sammanhang. Det ena är och som är ett måste i det här sammanhanget är att man är en fullfjädrad teolog, helst ska man ha en flerårig teologisk utbildning i botten, för att ju mer obegripligt man kan uttrycka sig i skrift, desto mer intressant blir det för de som mer  begriper sig på och vill göra sig till nån slags expert till vad kristendomen handlar om,allt enligt deras egen utsago.

Det här är något som jag har tittat närmare på senare tid, och den slutsats som jag nu kommit fram till är att, på nätet, bland en del kristna bloggar och övrigt material som finns i bloggsfären, så  finns och lämnas det inget utrymme för om man är ute efter att man vill ha till stånd en diskussion som gäller de just de här inriktade spörsmålen, det förutsatt att om man försöker hålla sig till en mer jordnära och uttrycker sig på sådant vis att precis vem som helst kan få en klar och tydlig bild över vad det är man vill få fram, då är man genast inte längre lika intressant i dom sammanhangen. Man är bokstavligt talat en nolla i deras ögon

Sanningen är att idag ägs all diskussion och vad som skrivs om det här av en samlad intellektuell elit inom svensk kristenhet. men som ändå till antalet utgörs av några få individer. Och det är dom som har slagit fast för vad som ska gälla över vad som skrivs för att det ska leda fram till vidare diskussion i ämnet.

Så om man inte begriper nåt om Gud eller om teologi. då gör enkla människor som jag bäst i att knipa käft.

Där inte ens barn går fria från att utsättas för brott.


Den kristna tidningen, Världen idag, har idag skrivit på sin hemida om en fruktansvärd tragisk händelse som inträffat i en frikyrka nånstans i landet.

Verksam i frikyrka – dömdes för barnövergrepp

Som ungdomsledare i den hbtq-certifierade frikyrkan i Västsverige har han under lång tid jobbat med barn och ungdomar och varit pådrivande i kyrkans engagemang i hbtq-frågor och i ortens Pride-tåg. I sommar dömdes mannen till ett långt fängelsestraff för grov våldtäkt mot barn och för barnpornografibrott.

Att den här typen av äckel nu även har avslöjats för sina så groteska gärningar, och som i det här fallet har hänt inom en frikyrka, är kanske inte så mycket man behöver bli förvånad över, snarare visar det på ett tydligt mönster över vad som på senare år har inträffat i en del kristna sammanhang, och som sen tidigare flertal präster inom den katolska kyrkan har gjort sig kända för, men som nu alltså även har nått fram till hända även inom frikyrkliga sammanhang.

Men när det gäller de likhetstecken både från vad som tidigare har skett inom kyrkans väggar och verksamhet som man kan dra av det här, så finns det i bägge fallen minst en gemensam nämnare över vad som har hänt. Och det handlar om hur och på vad sätt övriga ansvarstagande kyrkliga ledare har hanterat det när något sånt här har hänt.

Vilket har visat sig mer än en gång, för att man i stället har gjort det man borde göra och hanterat det på bästa tänkbara sätt, inte minst för den som har blivit drabbad av de här övergreppen, så vad är det då som händer? Jo, då ställer man sig på gärningsmännens sida och tar, hur märkligt det än kan låta parti för den som har begått en illa brottslig  gärning, och därigenom att man inte på det skarpaste har tagit avstånd och ställt sig på offrets sida, det är ett minst sagt häpnadsväckande betéende från deras sida.

Så här försöker man från den frikyrka som det nu i det här aktuella fallet gäller  släta över vad som har hänt.

– Så långt vi vet, har inga övergrepp eller liknande händelser inträffat i samband med vår verksamhet. Vi har kontinuerliga utbildningar för våra ledare och anställda för att säkerställa att kyrkan är och förblir en säker plats att vara på. Ett exempel på ett sådant program som vi följer är ”Trygga möten”, som tagits fram av vår ungdomsorganisation.

https://www.varldenidag.se/nyheter/verksam-i-frikyrka-domdes-for-barnovergrepp/repsho!8C7FWZkwSQ@wITqZutzqrg/