På drift genom livet.


För varje gång det händer när man öppnar upp sin mobil, eller dator för att ta del av senaste nytt i vad som har hänt i vår omvärld, och vad som finns att läsa på social  media, så känner jag ett allt större behov av avskärma mig från vad som i stort sett händer och utspelar sig i den här sjuka och alltmer galna värld vi lever i.

Ett alternativ skulle möjligen kunna va att man väljer att bli munk och sen lever man resten av sitt liv inom stängda murar i ett kloster totalt bortkopplad och isolerad från den här världen.

Men att fly sin verklighet på det sättet är inget som tilltalar mig att göra. Dessutom har det hänt att jag en gång tidigare i mitt har varit på flykt, bort från den det så destruktiva liv jag då levde. Året var 1980 och jag hade då bestämt mig för att bryta upp från Göteborg för att i ställer börja om på ny kula i en helt annan stad där jag då flyttade ihop med en tjej. Så utan att jag hade nämnt så mycket som ett enda ord till mina polare i Göteborg om mina planer, så drog jag snabbt och mycket plötsligt därifrån för att aldrig mer bosätta mig mer där nån mer gång. Det var och fanns alltså ingen som då visste vart jag då hade tagit vägen.

Först 11 år senare i samband med att jag var på tillfälligt besök i Göteborg återsåg  jag för första gången några av mina gamla polare som jag hade lämnat bakom mig. Det blev ett kärt återseende, men det var ingen som ställde några onödiga eller jobbiga frågor till om varför jag en dag bara hade försvunnit bort från alltsammans.

Jag tror de förstog.