Och än mindre fick jag ett möte med Gud.

Inleder det här inlägget med ett citat från ett inlägg skrivet av en man vid namn, Olof Edsinger.

Min allt starkare övertygelse är att om den sekulariserade svensken ska få ett sant och äkta möte med Herren den dag han besöker en kristen kyrka, då behöver vi som finns där leva liv som tar både lidandet och kraften i Bibelns budskap på allvar. Bara en Gud som är värd att dö – och lida – för, kan ju i realiteten vara värd att omvända sig till. Bara en Gud som har förmågan att uppväcka döda – och på andra sätt upprätta oss till ande, själ och kropp – kan förvandla livet för den människa som redan har prövat allt.

http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=8140&coid=4

Min spontana första reaktion när jag läste den artikeln var. Men hur och på vad sätt finns det anledning till att förvänta sig om en människa som inte tror att den personen skall få ett möte med Gud för att den besöker en kyrka där det i flesta fall inte ens predikas Guds ord? Och där man i stället har valt att lägga fokus på helt andra och helt ovidkommande saker som inte rör och handlar om den kristna tron, utan där man använder sig av predikostolen som ett verktyg till politiska manifester och uttalanden i syftet att förmedla ett politiskt budskap till de som finns där för att höra på, då har man helt missat nånting mycket väsentligt längs vägen över vad som är själva meningen vad man blev kallad till. Och om budskapet blir av det som lyfts fram i talarstolarna en flummig och oklar teologi och som dessutom saknar all förankring i Skriften, då undrar jag om inte de som har sökt sig dit en söndag känner sig än mer förvirrade och vilsna mot hur det var innan man kom dit?

En annan sida av det här och som jag gärna vill dela med mig av är. Hur och på vad sätt är Kyrkan en inkluderande gemenskap för den som aldrig förr har satt sin fot och besökt en kyrka och som för första gången i sitt liv har vågat bege sig dit? Något som jag själv ofta har lagt märke till och som mer än en gång har gjort mig mycket beklämd är att, i samband med när jag själv har besökt en kyrka, antingen på orten där jag bor, eller om det är någon annanstans är att, lika obemärkt av det bemötande man fick när man kom dit, lika obemärkt var man när man gudstjänsten var slut och det var dags att åter bege sig hemåt igen. Men visst har Olof sina poänger med det han skriver.

Och än mindre fick jag ett möte med Gud.

Annonser

En reaktion till “Och än mindre fick jag ett möte med Gud.

  1. Jag kan också tycka att populism borde kyrkan hålla sig från, man bör hålla sig till budskapet, men att följa med i samhällets utveckling är bara bra. // Kao

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s