Där inte ens barn går fria från att utsättas för brott.


Den kristna tidningen, Världen idag, har idag skrivit på sin hemida om en fruktansvärd tragisk händelse som inträffat i en frikyrka nånstans i landet.

Verksam i frikyrka – dömdes för barnövergrepp

Som ungdomsledare i den hbtq-certifierade frikyrkan i Västsverige har han under lång tid jobbat med barn och ungdomar och varit pådrivande i kyrkans engagemang i hbtq-frågor och i ortens Pride-tåg. I sommar dömdes mannen till ett långt fängelsestraff för grov våldtäkt mot barn och för barnpornografibrott.

Att den här typen av äckel nu även har avslöjats för sina så groteska gärningar, och som i det här fallet har hänt inom en frikyrka, är kanske inte så mycket man behöver bli förvånad över, snarare visar det på ett tydligt mönster över vad som på senare år har inträffat i en del kristna sammanhang, och som sen tidigare flertal präster inom den katolska kyrkan har gjort sig kända för, men som nu alltså även har nått fram till hända även inom frikyrkliga sammanhang.

Men när det gäller de likhetstecken både från vad som tidigare har skett inom kyrkans väggar och verksamhet som man kan dra av det här, så finns det i bägge fallen minst en gemensam nämnare över vad som har hänt. Och det handlar om hur och på vad sätt övriga ansvarstagande kyrkliga ledare har hanterat det när något sånt här har hänt.

Vilket har visat sig mer än en gång, för att man i stället har gjort det man borde göra och hanterat det på bästa tänkbara sätt, inte minst för den som har blivit drabbad av de här övergreppen, så vad är det då som händer? Jo, då ställer man sig på gärningsmännens sida och tar, hur märkligt det än kan låta parti för den som har begått en illa brottslig  gärning, och därigenom att man inte på det skarpaste har tagit avstånd och ställt sig på offrets sida, det är ett minst sagt häpnadsväckande betéende från deras sida.

Så här försöker man från den frikyrka som det nu i det här aktuella fallet gäller  släta över vad som har hänt.

– Så långt vi vet, har inga övergrepp eller liknande händelser inträffat i samband med vår verksamhet. Vi har kontinuerliga utbildningar för våra ledare och anställda för att säkerställa att kyrkan är och förblir en säker plats att vara på. Ett exempel på ett sådant program som vi följer är ”Trygga möten”, som tagits fram av vår ungdomsorganisation.

https://www.varldenidag.se/nyheter/verksam-i-frikyrka-domdes-for-barnovergrepp/repsho!8C7FWZkwSQ@wITqZutzqrg/

 

Skolstart.


Idag är det en stor och mycket spännande dag för både föräldrar och deras små älsklingar. Idag är dagen när de som har fyllt 7 år tar klivet in i skolan och påbörjar där sitt första läsår i första klass, däribland två av våra barnbarn.

Själv minns jag inte så mycket idag från min skolstart, men så är det också mer än 50 är sen jag slog mig ner i skolbänken. Året var 1967. Däremot kommer jag ihåg vad vår första fröken hette. Hon hette, Majken Berndtsson. Men henne hade vi bara i ett år, året därpå sen gick hon i pension.

Skolan som jag gick på heter Ryaskolan, ligger beläget på Hisingen i Göteborg.

Men som sagt så mycket minnen har jag inte som jag kommer ihåg från mitt första läsår, det är först från och med när jag gick i andra klass som jag minns en del från den tiden.