Som ett blankt A4 ark.


Min inspiration till att skriva nya inlägg på social media är för närvarande lika med 0. Därför har jag idag beslutat mig för att ta en paus, både på Twitter men även för vad som nu kommer att gälla ett tag framöver från att skriva nya inlägg på min blogg. Det är omöjligt att i nuläget säga hur långt det här uppehållet kommer att bli, men det lär visa sig.

Det gäller att man passar sig så att man inte blir grå.


När det gäller vilken nivå man ska lägga sig på, detta utan att man inte för den skull riskerar att utsätta sig själv för mental härdsmälta när man loggar in på social media, så är det måhända en självklar sak att det finns ingen annan än en själv som bestämmer vilka riktlinjer man ska följa för att man själv skall känna sig bekväm över det man håller på med. Men det man däremot kan fråga sig är vad som händer med en del människor när det kommer till att vara aktiv och ta del i vad som delas på somliga grupper på Facebook. Och rätta mig gärna nu om jag har fel, men efter det att knappt en vecka har gått sen jag åter har gett mig i kast med att återfinnas där, så undrar jag om inte själva idéen och syftet med det är att vårt intellekt skall förminskas och förvandlas till att bli nåt snömos av alltihop menat från de ansvarigas sida? För om jag ska va helt uppriktig så har det hänt att jag blivit både upprörd och minst sagt bekymrad över vad en del själva tillåter sig till hålla på med, inte som vore de vuxna och vad
man kan förvänta sig utifrån en vuxen människas beteende, utan när man sänker sig själv till att bete sig som vore man ett barn i 3-års åldern, då tycker jag att det hela blir väldigt konstigt måste jag säga. Därmed inte sagt att allt är förkastligt och som hör hemma på den mentala sopstationen, självklart finns det även positiva sidor med det, i annat fall hade man blivit tvingad att ställa sig både en och fler självrannsakade frågor isyfte kring vad det är man egentligen håller på med.

Ensam hemma.


Jag minns inte när den senaste gången var att jag en fredagskväll befann mig helt allena i vårt hem, men ikväll får jag åter stifta bekantskap med hur det känns att sitta själv. Min fru är resande fot i helgen, men som väl är räknar vi med att hon är tillbaka nån gång under morgondagen, så jag klarar mig nog ändå. Mitt ibland kan det nog va bra och positivt att man är ifrån varandra ett tag. 🤔 Undrar förresten vad hon gör just nu?

Länge leve det fria ordet.


För den som inte känner till och som själv aldrig har varit med om vad det vill säga när och som har hänt en del andra, att texter och dylikt som man har delat på sociala nätverk som på Facebook av nån anledning plötsligt har försvunnit och tagits bort,så är det en sak att man inte känner till, eller ens vill veta när någon annan blir drabbad av obegriplig censur, och så plaskar man vidare i sin lilla ankdamm, fullständigt obekymrad om vad som händer vid sidan om. Och det enda som räknas är hur många likes JAAG får i de inlägg som man lägger upp, allt annat som i övrigt händer det tar man ingen notis om. Det var nån dag häromdan som jag efter mycket om och men bestämde mig för att skaffa mig ett konto på Facebook igen. Anledningen till det kanske jag återkommer om längre fram. Och det har fungerat bra, fram tills igår vill säga. Det var då som jag gjorde nåt och som man nu har ogillat från FB sida. Vad i bestog då mitt brott? Jo, att jag hade delat ett videoklipp
som var hämtat från gårdagens tv-program av uppdrag granskning, där en man blev överfallen, misshandlad och blev bestulen på sin mil på en bensinstation i Stockholm. Men detta var mer än vad man kunde tåla hos Facebook, så därför syns det nu ingenting på min sida där av det videoklipp jag igår kväll la upp på den sidan. Kanske skulle jag hedrad över vad som nu har hänt?

Morgondagen vet vi inget om.


Igår upplevde vi en av de bästa dagar vi har varit med om på väldigt länge. Det var ju som så att yngsta barnbarnet i fredags hade fyllt 2 år, men det var först igår som vi fick möjlighet till att bege oss dit och hälsa på där min yngsta dotter bor tillsammans med sin familj . Och det blev en rakt i genom mycket lyckad dag där det bjöds på mycket god mat och trevlig samvaro med övriga familjemedlemmar som fanns på plats. Det blev också ett känslosamt möte där jag fick krama om min yngsta dotter och som jag varit och känt stor oro för på senare tid. Och visst märktes det att hon försökte att anstränga sig till att ge sken av att ge intryck av att vara starkare och mer friskare än vad hon i själva verket är. Men de signaler jag fick var att det ändå och förhoppningsvis är på väg att gå åt rätt håll för hennes vidkommande. Men som sagt, om morgondagen vet vi ingenting, och det är nog väl det. Idag är det en ny dag, och mer än så behöver vi inte veta. Var dag har som bekant nog av sin egen plåga, beroende på hur ens specifika livssituation ser ut.

Livet går alltid vidare.


Idag inledde jag den här dagen med att trampa iväg på cykeln strax innan kl 9 i morse. Igår eftermiddag tog efter mycket om och men kontakt med vårdcentralen för boka tid med så att jag får träffa en läkare. Och tid det fick jag, men inte förrän på tisdag i nästa vecka, däremot ville dom att jag skulle ta mig dit idag så det fick ta några provtagningar på mig.Och väl dit gick det rätt hyfsat att ta sig dit, betydligt värre var det när jag skulle cykla hem sen,det var en helt annan sak och som inte går att jämföra med hur det var att ta sig dit. Men från en sak över till något helt annat. Idag fyller nämligen det yngsta av våra barnbarn år, så idag får hon blåsa ut 2 ljus den lilla flickan när hon nu fyller år. Och förhoppningsvis har jag hunnit repa mig så bra till söndag, för det är då som det är meningen att vi skall åka dit och fira henne där dom bor, min yngsta dotter med sin familj. Men även idag ligger jag till större delen av dan till sängs, känner att jag inte orkar med så mycket än.

Sängläge.


Idag har jag legat större delen av dagen till sängs. Den enda gång jag har orkat kliva upp ur sängen var när vi åt frukost tillsammans i morse, och den andra gången var när jag fick slita mig ur bädden var när frun kom in och sa att middagen stod serverad på bordet. Och så här här har det hållit på nu en ganska så lång period. Vissa dagar är och känner jag mig så trött att jag vet knappt var jag befinner mig, det är inte sällan det har vart några undantag från den regeln. Så i eftermiddags tog jag kontakt med vårdcentralen, dit jag fick en tid att komma på läkarbesök nästa tisdag, men redan i morgon ville dom jag skulle komma dit så de får ta några provtagningar på mig, för så här kan det inte få fortsätta att va.