Konsten att inte känna nån press.


Ibland kan jag känns mig stressad över att om jag inte ständigt och var dag uppdaterar min blogg och ligger på och skriver nya inlägg, så kan man tycka att det är självförvållat över att man känner på det viset. Men som jag tidigare har varit inne på att om det ska vara nån mening med att jag skriver då går det inte att helt bortse från det intresse, eller ointresse som finns, beroende på hur man ser på det i fråga om det antal som tittar in här och läser vad jag här delar för typ av inlägg. Det är naturligtsvis inte bra när man känner på det viset, för när allt kommer omkring så är det som så att ju fler som läser och även ger viss respons, detta utan att man för den skull håller med till punkt och pricka i varje stavelse, så går det inte att komma ifrån att ju fler som läser och tar del av vad jag här skriver, desto större anledning finns det för mig att ytterligare skärpa till mitt sinne och intellekt för att på så vis uppnå den potential som jag vill ha ut av mitt skrivande.