Därför la jag ner Twitter.


Det finns alltid nåt ämne som går att diskutera om man är intresserad av att diskutera politik på sociala medier. Och om man inte har hittat en anledning till att diskutera vad som senast är på tapeten, så behöver man inte gräva så djupt i arkiven för att få en anledning till att tycka till om saker och ting som rör och kretsar kring den politik som förs i vårt land.

Efter en tids betänketid tog jag igår beslutet att avsluta mitt konto på Twitter, vilket har legat på lut nu ett tag.

Det som framförallt utmärker och är kännetecknande för Twitter är att, till skillnad mot ett forum där man har högt i tak gällande de frågor och synpunkter som där förs fram från bägge sidor av varann i ett respektabelt tonläge, utan en massa hårda och onödiga  ord som slungas iväg med ljusets hastighet, så är det helt andra spelregler som gäller på Twitter. För på Twitter är det inte över huvud taget frågan om vad som gäller huruvida det är högt i tak eller inte för de åsikter som där strömmar i genom 24h om dygnet, nej, det vore rent felaktigt att påstå att det där råder högt i tak,  men  vad är då själva orsaken till det vad kan det tänkas bero på då?

Jo, svaret på den frågan är att där har man gått i genom taket så flisorna ryker för vad som annars får anses vara ett rumsrent forum för de åsikter som där florerar, stundtals, och för det mesta helt utan hejd och sans.

Vid några tillfällen hände det att jag själv hamnade i skottgluggen, detta efter att jag blivit anklagad för att jag inte höll mig till sanningen, utan som en del menade på och som enligt dom själva så visste och kände de till mer än vad jag själv kände till om vad det var som hade utspelat sig och vad en viss människa hade varit med för hemsk upplevelse i en stad som de själva aldrig ens har besökt på egen hand. Men likväl hindrade det inte dessa från att anklaga mig för att jag ljög rakt upp och ner.

Och det är ingen vidare angenäm upplevelse att vara med när man på helt felaktiga grunder blir utpekad som en person ljuger, det är svårt att värja sig mot den typen av anklagelser utan att man därför själv riskerar att tappa tålamodet och som till sist för med sig att man blir så till den grad irriterad att man förlorar självbehärskningen över sitt humör.

Men så är det en av de saker som livet har lärt mig, och det är att oavsett hur mycket rätt och hur mycket sanning det än må finnas om allt det som jag vet med mig över vad som är sant i ett visst stycke, så ger jag motparten rätt i alla fall, åtminstone låter jag dem tro det. Men innerst inne…

 

 

 

Om det som ingen annan människa kan eller vill förstå sig på.


Det finns dom som menar på att oavsett hur plumpt eller idiotiskt en del människor uttrycker sig när de har kommenterat nånting över vad som har hänt i en annan människas liv när den har gått i genom traumatiska händelser i sitt liv, så ska man enligt vissa förstå-sig-påare inte ta någon som helst notis och inte bry sig om hur mycket än sårad man känner sig när man har fått oförskämdheter uppkastat i ansiktet på en.

En kvinna  jag läste om i tidningen Dagen och som varit med om det värsta en människa kan bli tvingad till att uppleva och vara med om i sitt liv, detta efter att hennes man hade tagit livet av sig, fick följande kommentarer serverat till sig från några individer som helt är på det klara med hur man går vidare i livet efter ett sådant trauma.

Hennes man tog sitt liv – då tystnade vännerna i kyrkan

Vänd inte den sörjande ryggen även om du inte vet vad du ska säga. En nick, ett leende eller en kram räcker för att visa empati om orden tryter. Vuokko Koponen har erfarenhet av kristna vänner som inte kunde möta henne, när hennes man tog sitt liv.

https://www.dagen.se/livsstil/hennes-man-tog-sitt-liv-da-tystnade-vannerna-i-kyrkan-1.1608274?fbclid=IwAR1eWigaYUs_4yonm9Qf8ua9y0O7QO_cQD_fcaYnh-NbUq7B571HrG8zpqg&paywall=true

Den ena skriver följande ”uppmuntrande ord” , Svårigheter med sådana här reportage är väl att bara en sida får höras.

En annan person skriver än mer häpnadsväckande. Kicki Löwenham en helt riktig tanke…det blir lite veckotidningsinslag tyvärr

Det är inte första gången jag ser exempel på hur det finns människor som på det mest sanslösa sätter ord över och som eftertryckligt visar på hurdant funtade en del är, jag har ju själv varit med om det så att säga, så därför torde det måhända inte komma som någon större överraskning att det finns dom som är kapabla till att uttrycka sig på det sättet som just nämnda personer har gjort i just det här fallet.

 

 

Man är aldrig så annorlunda som man kan tro man är.


Ibland kan det vara skönt att påminna sig själv om att man inte är så mycket annorlunda mot vad man annars gärna vill tro och inbilla sig mot att någon annan är, det vill säga helt utan fel och brister. 😉

I en bok jag nu håller på att läsa som heter: Förvandlad till att förvandla, skriver författaren, Hanna Bloom,  några tänkvärda rader om vår vilja till att lyssna. Jag citerar.

Du har säkert, precis som jag, börjat berätta något för någon, så ser man hur deras uppmärksamhet går åt ett annat håll. Jag vet inte hur din reaktion blir, men min blir att jag tystnar. Ingen gillar att tala för ”döva öron”. Ibland när jag påminner Marcus om något som vi har pratat om, eller kanske har bestämt att göra, har han svarat mig. ” Det har du aldrig sagt”. Detta trots att jag har sagt det flera gånger.

Stor igenkänningsfaktor alltså. Och hur otroligt det än kan låta så har det hänt mig också, konstigt va? Att min fru har sagt nånting till mig, varpå jag har svarat precis som den här Marcus gjorde.

Det är nog nått fel på oss män.

 

Nu är det bara vila som gäller.


Efter det att vi i söndags hade tillbringat några gemytliga timmar tillsammans med ett par vänner till oss, och som först började med att vi var på gudstjänst i den kyrka de brukar gå till, så drog vi sen vidare till ett ställe som heter: Sandsjöfors Wärdshus, där jag och min blev bjudna på en riktigt fin och god smakupplevelse till middag.

När vi sen hade återvänt hem igen hann jag knappt mer än innanför dörren till där vi bor förrän jag mer eller mindre rasade ihop av trötthet. Och inte var det så mycket bättre igår att jag kände mig så mycket piggare mot vad jag hade gjort dan innan heller för den delen.

Vilket har fortsatt även in på den här dagen. Tror jag behöver ta det lugnt och bara ägna mig åt att försöka återfå så mycket styrka det bara går nu under de dagar som ligger närmast framför

Vem tar ansvaret för en nation när dess ledare har lagt sig under en sten?


Den 15 juni i år skrev Anna Dahlberg i Expressen.

Ser ni inte verkligheten? Migrationen bör minska?

Att Sverige idag är en nation som styrs av inkompetenta politiska ledare som mest liknar och påminner om ett skepp där manskapet ombord är i total avsaknad av grundläggande kunskaper i navigering, samt alla övriga färdigheter som krävs för att ett skepp inte ska gå på grund eller gå under de stora påfrestningar ett skepp kan utsättas för när det befinner sig ute på öppet hav.

Men så råder det inte längre någon som helst tvekan om att den oansvariga hållning man intagit från ledande politikers sida hur man på ett ansvarsfullt sätt leder och för fram en nation i rätt riktning, utstakat efter de riktlinjer i syftet att föra en långsiktig och hållbar politik, så oavsett om man menar  på att de mål som har satts upp för att på sikt axla det ansvar som det medför genom en fortsatt migrationspolitik som stäcker sig långt utöver de resurser som finns, men där man redan har överskridit de gränser som finns för en humanitär flyktingpolitik och som Anna Dahlberg helt riktigt skriver i sitt inlägg:

I decennier har migrationspolitiken bedrivits på ett ansvarslöst sätt

Så varför man då låtit detta fortgå utan att man har velat inse hur verkligheten ser ut? Och varför har vi som har rättighet att som ansvarstagande medborgare till att var fjärde år använda vår rösträtt på det sätt som ankommer oss, fortsatt att ge nytt förtroende och uppdrag till de som har till synes att på sin politiska agenda föra vår nation över ravinens brant?

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/ser-ni-inte-verkligheten-migrationen-bor-minska/