Lite måste man tåla.


Efter det att jag nu har tagit det lugnt några dar där jag i stort sett inte rört på mig mer än vad som krävs för att hålla andan någorlunda intakt, så tog jag mig för att igår åter ge mig i kast med att gå ut och gå.
Igår tog jag det försiktigt och vad noga med att inte anstränga mig så till den grad att jag i det närmaste låg helt utslagen efteråt och kippade efter luft.

Idag däremot gick jag lite längre, tiden visade på strax över 45 minuter när jag var tillbaks hem igen, och det får jag känna mig rätt nöjd med som läget är nu.

Men som det där med att jobba på flåset genom att löpträna som jag höll på med ett tag, det har jag tillsvidare nu lagt åt sidan och som lär dröja innan jag ger mig på det med full kraft, för som det känns nu räcker det gott och väl med att jag kommer ut och går mina dagliga promenader i ett inte alltför uppskruvat och hårt tempo.