Allt det som bara kan förstås av en psykopat.


Jo, jag har hört talas om de som menar på att, för att ett ärende skall hamna hos kronofogden, så beror det helt och hållet på egen förskyllan och att man inte har haft full kontroll över sin ekonomi och som därför att det till sist hamnar på bordet hos det så förhatliga kronofogden.

Men de som är så snabba med att dra sina egna slutsatser utifrån vad de i allt anser vara rätt och riktigt och hur man sköter sin ekonomi på ett sådant klanderfritt sätt utan att man behöver hamna i en så svår skuldfälla att man till slut inte klarar av att i tid betala sina skulder, så är det individer jag inte ger någon som helst uppmärksamhet mer än förakt.

Jag har själv konfronterats med dessa obarmhärtiga kräk som sturkst menar på att det är helt och hållet självförvållat när man har hamnat i svår ekonomisk knipa, men själva grundorsaken till varför det har blivit och som har gjort att man har hamnat i en den så svåra situation som man har hamnat i, det tar man ingen som helst notis om, det är man likgiltig för. Varför då? Jo, för att man själv inte vet vad det vill säga vad det innebär när allt rasar omkull för en i livet och som man själv inte kan göra nånting åt.

När jag nu läser om hur en psykopat vid namn Per Andersson och som är tjänsteman hos kronofogden, om hans agerande och som Aftonbladet uppmärksammade igår, om deras så hjärtlösa beteende mot den kvinna som enligt dom inte betalade in sin skuld till dom i exakt rätt ögonblick och rätt stund, tillåt mig då att vara undrande över och som jag har konstaterat att, när hatet är starkt mot myndighetsindivider att man inte mäktar med att få fram de rätta orden, vem är då mänsklig?

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/p6Kd0R/96-aring-blir-hemlos–trots-att-banken-ringde-kronofogden?fbclid=IwAR1SP8dHksAlMwjmEMqrqwfs8oEwM-tp03XItfiqiczHLzEumIceVvDQVCk

Även när inte gamla välbeprövade knep hjälper.


När jag som vanligt gav mig ut för att igår ge mig ut på min dagliga promenad, så visste jag redan från början när jag gav mig iväg att det inte skulle bli en kort stunds promenad, den här gången skulle de bli en längre stycke att gå än vad det brukar bli när jag är ute och går.

Jag hade varit på ett osedvanligt dåligt humör under större delen av morgonen och som jag hade svårt att skaka av mig under den tid som klockan tickade vidare sen under dan.

Så vad då göra än att göra allt som stod i min makt för att försöka få till att det blev någorlunda rätsida på mitt så usla humör, detta genom att jag efter en stund bestämde mig för att gå ut och gå.

Och med tidigare erfarenhet jag har samlat på mig i min kappsäck under årens lopp, så är det ingen tvekan om att den bästa ventil man har att tillgå när man är på det humöret, för att få ut sig, åtminstone det värsta som tynger ner en, är att man ger sig ut och går. Det är ett gammalt välbeprövat knep och som ofta har gett med sig ett gott resultat i slutändan, men igår var det som förgjort, det var inget som hjälpte.

Det här med att man har vaknat på fel sida av sig själv när man har masat sig ur sängen på morgonen finns det egentligen inte så mycket att säga om i nån vettig förklarande mening, det är något som händer och drabbar de flesta av oss som mänskliga invånare som finns och lever på den här planeten, säg den som kommer undan från det? Hitintills har jag inte träffat på nån.