Länge leve medelmåttligheten.


I en del länder som till exempel i Brasilien där fotboll är nationalsporten framför alla andra sporter, eller i en del andra länder där nationens idoler jämställs och upphöjs och blir hyllade som vore de gudar, så skulle ingen komma på tanken att ge dom beröm efter en svag insats, än mindre efter en förlust.

Men i Sverige är det helt andra tongångar som gäller. För här låter vi oss inte nedslås om så det rör sig om det svenska hockeylandslaget Tre Kronor har förlorat än så många matcher på raken, det viktigaste av allt och som man menar på betyder något är inte att laget har förlorat en viss match, det viktigaste är trots allt att de gjorde en klart godkänd insats och att de hade gjort sitt bästa på plan under matchens gång.

Själv minns jag den tid när Sovjetunionen var så skickliga och överlägsna mot alla de nationer de ställdes mot att de i flertal år prenumererade på VM-bucklan, men när man mötte Sverige, då hette det i media att Sverige hade åkt på en hedersam förlust om siffrorna hade stannat under det tvåsiffriga talet vill säga när de två nationerna ställdes mot varann.

Och fortfarande lever mycket av det tänket kvar i folks huvud och medvetande. Och jag undrar just om det någonsin kommer att försvinna?