Kollektiv, brinnande vrede. Som övergår i beslutsamhetens glöd. Det vore sunt.

Ärligt talat. Jag är inte rädd för att civilisationen är en tunn fernissa och att barbari lurar runt hörnet här i Sverige. Jag är mer rädd för att civiliseringen har gått för långt, att vi till slut har blivit dronter. Det är verkligt skrämmande.

Personligen är jag övertygad om att den tid där man hela tiden bara valde att svälja och ta emot snart är över och kommer att gå över till handgriplig handling mot de som staten och vårt rättssamhälle står i det närmaste helt handfallna för idag.

Idag visas det gång efter annan prov på att de som har till skyldighet att de ska skydda och bevara oss från ondskan och hur den alltmer breder ut sig i vårt samhälle idag, inte räcker till i den utsträckning som behövs för att skydda oss längre från skummet, utan snarare är den dystra sanningen den att vi har blivit till lätta och tacksamma offer till de som stryker omkring på våra gator och gränder för att överfalla den som själv inte har någon som helst möjlighet att försvara sig på egen hand.

Och om det är så som Ivar Arpi är inne på att vår civilisation består endast av en tunn fernissa och att barbarin lurar runt hörnet i Sverige, då är frågan att hur mycket vi än försöker att förbereda oss för den dagen, så är det tveksamt om det hjälper.