Gästblogginlägg.- Om dödshjälp av Göran Jacobson.


Göran Jakobson har skrivit ett i mitt tycke utmärkt inlägg om dödshjälp och som jag här delar i sin helhet, utan att korta av på det.

Jag har faktiskt gått och väntat på att dödshjälp ska börja diskuteras som ett alternativ i svensk palliativ vård. Sedan 1974 har vi haft en lagstiftning som tillåter fri abort fram till och med den 18:e graviditetsveckan, oavsett anledning. Efter den 18:e veckan och fram till den 22:a veckan krävs att man ansöker om tillstånd hos Socialstyrelsen. Från abort till dödshjälp är steget inte särskilt långt. I båda fallen handlar diskussionen om synen på liv och död. Nu har Liberalerna beslutat på sitt riksting att utreda aktiv dödshjälp. Samtidigt har en 62-årig man av Ångermanlands tingsrätt dömts till ett och ett halvt års fängelse för dråp för att, med sin svårt sjuka hustrus skriftliga medgivande, ha gett henne en dödlig dos morfin och därmed avslutat hennes liv.

Jag anser att livet är heligt och okränkbart. Det gör mig per automatik till motståndare till dödshjälp, abort, dödsstraff och andra former av institutionella sätt att beröva en annan människa livet. När det gäller dödshjälp så grundar jag min åsikt på att det aldrig är försent. En obotligt sjuk människa som lider och plågas av svår smärta och inte ser någon annan utväg än att få hjälp med att avsluta sitt liv kanske genom sitt oåterkalleliga beslut går miste om en banbrytande medicinsk upptäckt som hade återskänkt honom eller henne full hälsa om man bara väntat. Det är aldrig försent.

En annan fråga som pockar på sin uppmärksamhet är vem som ska utföra själva den dödsbringande handlingen. Ska läkare och/eller sjuksköterskor åläggas att utan krusiduller eller samvetsförebråelser ställa upp på att utföra dödshjälp, eller eutanasi som det heter med ett finare ord? Vad händer med den sjukvårdsanställde som vägrar medverka vid eutanasi? Ska han eller hon förvägras anställning på grund av att, om dödshjälp blir tillåtet i Sverige, lagen säger si eller så? Vi har redan idag exempel på barnmorskor som inte får anställning vid svenska sjukhus på grund av att de, med hänvisning till Europakonventionens skrivning om samvetsfrihet, inte kan tänka sig att medverka vid aborter. Jag har en känsla av att om sjukvårdspersonal mot sitt eget samvete tvingas medverka vid eutanasi så hamnar vi helt fel.

Ska det kanske åläggas en nära anhörig att tvunget bistå den sjuke med eutanasi? Ska minderåriga ha rätt att kräva dödshjälp? Idag tillåts minderåriga att utan föräldrars medgivande genomgå könskorrigerande behandlingar. Ska föräldrar tillåtas eller hindras från att lägga sig i om deras svårt sjuka 15-åriga son eller dotter vill ha hjälp att dö? Vem ska avgöra om den vuxne sjuke är vid sina sinnens fulla bruk när han eller hon vill sluta leva?

Det är många frågor att beakta. Vad är din åsikt om dödshjälp/eutanasi? Kan vi i lugn och värdig ton diskutera denna svåra fråga? Jag har klargjort vad jag anser om det hela. Vad tycker du?