När Gud straffar.


Det är något jag känner inombords av mig själv som, jag vill inte kalla det som att det känns som att det brinner, men det hettar och gör hemskt ont när det sätter in.

Det är en smärta som det inte går en dag utan att jag inte blir starkt påmind om den. Och om jag hade varit ett isberg så hade jag smältit ner för länge sen, det är nämligen så det känns.

Nu har jag i det här inlägget valt att plocka ut valda delar, hämtade direkt från  mitt liv, för självklart finns det så mycket annat som spelat in och haft sin givna betydelse för vad som hänt i mitt liv och som format mig till den jag är idag.

Jag är naturligtsvis medveten och fullt ut med det klara att jag inte skulle få särskilt mycket medhåll från nån som själv säger sig vara troende och som därför ger sitt bifall till och stöd att det förhåller sig på just det här viset, att det är Guds straffdomar som har drabbat mitt liv. Men då infinner sig följdaktligen frågan: Hur kan nån annan veta och till fullo förstå hur det känns när ens inre mals sönder som vore det att man befann sig en köttkvarn och allt hackas sönder i småbitar av en? Kan man ens föreställa sig hur det känns?

Varför tror jag då att det skulle bero och hänga samman med att det är Gud som straffar mig? Eller är det bara nåt så simpelt att jag inbillar mig alltsammans?  Jag har inget uttömmande och färdigt svar på den frågan, och därför ämnar jag inte lägga ner nån tid på att försöka komma fram till något som ändå i så fall skulle bestå av en massa onödiga spekulationer utan att jag kom nån vart med det för en bättre förståelse i en vidare och klar färdriktning för vidare färd genom livet.

Men om det nu är som så att jag har rätt i mina förehavande och att det är sant som jag tror att det är Gud som straffar mig, bör det det inte då finns någon som helst rimlig förklaring och som gör att jag bättre kan förstå, What´s going on? Men då infinner nästa fråga och som inte står som i opposition till vad det här handlar om, nämligen.

Vem kan förstå sig på Gud med all den samlade expertisen av vishet och kunskap som finns på den här jorden? Och även om man är än så skolad inom teologi och har studerat ämnet om det så vore halva sitt liv, så är frågan hur långt den kunskapen räcker och sträcker sig för att ge en rättvis och sann bild över vem Gud är.

Nu handlar det här om så mycket mer än bara om några känslor som vill leka nån slags arg lek med mig, men som jag inte begriper mig på vars syfte och mening det är med det hela. Och därför finns det all anledning att återkomma i framtida inlägg där jag ställer en del frågor på sin yttersta spets.