Välkommen!


På senare tid har jag märkt av en markant ökning sett till det antal som numera följer med på min blogg. Det är kul, till och med mycket kul. För i och med det intresse som har följt därutav att det nu är fler som följer med på mina bloggresa, så blir det också som så att man känner sig mer sporrad till att skriva nya inlägg och som gör att man inte blir missmodig, utan som i stället ger det en ny kraft och inspiration till att fortsätta ett tag till med den här verksamheten.

Och sen är det ju även som att den som finner det intressant följa och ta del av mina alster här, den personen kan räkna med att också jag vill ge nåt positivt tillbaka i givande meningsutbyte-

Så om följer du mig kan du lugnt räkna med att jag kommer att följa dig.

Sverige Januari 2020


Men nån mer och genomgripande analys av hur och varför det ser ut som det gör idag, med ställningen mellan de olika partier emellan, det överlåter jag åt expertpanelen att ta hand om. Men så mycket kan jag säga att om inte rollerna och sifforna emellan Liberalerna och Kristdemokraterna har bytit plats med varann till när det nästa gång är dags för nästa val till riksdan, då blir jag nog en smula förvånad.  Men å andra sidan har jag i två sen tidigare valrörelser gjort helt fel bedömningar, varpå jag dömt ut KD:s chanser som mer eller mindre obefintliga till att sitta kvar i maktens korridorer. Diskussionen vidare om den främsta anledningen till att Sverigedemokraterna har fortsatt vind i seglen, det förvånar mig inte ett smack.Bild

Dagens rätt.


Det händer inte så ofta att det blir jag som står för matlagningen över vad som skall ställas fram på bordet när det så är dags för ett middagsmål till oss. Men eftersom det förhåller sig på så vis att frun i huset för närvarande är sjuk, så faller det sig rätt naturligt att det blir ett ordnat kaos i köket där jag gör vad jag kan för att fixa i ordning vad det skall bli för mat. Den här gången blev det ugnstekt falukorv med potatismos. Och som vi åt till middag igår.

Och om jag får lov att säga det själv så blev det rätt lyckat, den här gången också.

Bilden kan innehålla: mat och inomhus

 

Sömnlösa nätter och trötta dagar.


Idag är det åter en sån där dag då jag känner mig allt annat än pigg och utvilad. Uret visade på strax efter 3 i natt när jag till sist fick en blund i ögonen, vilket inte tillhör ovanligheterna för mitt vidkommande, dessvärre händer det lite väl ofta att jag ligger sömnlös en bra bit in på natten innan jag till slut har somnat.

Det är inte undra på att det känns som att man går omkring i nån slags dimma sen under dagtid, nästintill omedveten om vad som händer sker runt omkring en.

Men nu är det här inget problem som har dykt upp på senare tid och som minst sagt är ett störande problem, för som alla säkert känner till så blir det gärna som så att allteftersom timmarna gått och passerat utan att man fått nån blund i ögonen så känner man sig till sist stressad av när man ligger sömnlös och glor i taket, eller vad man nu gör fram tills man har somnat. Och när väl stressen har satt in, då är det stört omöjligt att man så till den grad klarar av att varva ner så att man får den sömn man så väl behöver under nattens timmar.

Men som sagt, det här är ingen ny problematik för mig och som på senare tid har uppstått. Därför har jag sen tidigare varit i kontakt med läkarvård för att på så vis få nått hjälpmedel utskrivet som kan hjälpa mig av med det problemet.

Så i höstas nån gång fick jag ett läkemedel utskrivet som heter: Circadin, men det fungerande inte alls, jag sov lika dåligt för det. Men så finns det då ett annat läkemedel som heter. mirtazapin, och som jag då och då har använt mig av.  Den positiva effekten av den är att man brukar somna in efter en stund när man har tagit den.

Men så är det den negativa sidan av och vad som händer när man har tagit den tabletten, nämligen i vilket tillstånd man befinner sig i dagen därpå där man känner sig både trött och dåsig på en och samma gång.

Så som läget är nu vet jag inte hur jag ska få bukt med det här problemet.

Det var en sjuk historia.


Med tanke hur jag tidigare har mått under större delen av förra veckan som gick, vilket jag inte helt och hållet är fullt ut återställd från än, så kom det inte som nån större överraskning för oss när frun i söndags kväll drog igång med sina nys, fräs och hostattacker.

För som när man lever så tätt inpå varann som vi gör, så handlade det bara om en tidsfråga innan det så var dags för hennes vidkommande att bli smittad, varpå hon sen blev och nu har blivit liggande till sängs

Sjuk kan alla människor bli, så långt inget konstigt med det, och inget som det behövs dra ut på i en alltför långdragen text. Men om det inte hade varit för att det känns som att det inte finns nåt slut på det, så undrar jag vilket av det som är mest långdraget av det innan ens tålamod har tagit slut?

 

Han hette, Istvan Reiner.


Han blev bara 4 år. Bilden togs på honom strax innan han i Auschwitz blev mördad. Glöm aldrig det namnet! Och glöm aldrig ansiktet på den lilla pojken!  Och glöm aldrig förintelsen! Men kanske blev människan bättre på att förstå vad den mänskliga naturen är i stånd till att begå för slags onda gärningar efter det obegripliga som då hände? Vem släpper lös ett otämjt rovdjur till att fritt få fånga och sluka sin offer mitt upp där det befinner sig en massa människor som inte har blivit varseblivna den faran som hotar deras liv? Men människan…

Bild

Och det man inte vill höra det hör man.


För några år sen drabbades jag helt plötsligt av att hörseln på mig försvann. Att det kom som en smärre chock är ingen överdrift att påstå. Och just den så hemska känslan av att när man känner sig instängd i sin egen kropp, totalt isolerad från de samtal som pågår runt omkring en utan att man själv kan vara delaktig i vad som sägs och vad det pratas om för samtalsämnen, det var en obeskrivlig känsla.

Men så efter ett tag började det så sakteliga se ut om det skulle ordna upp sig. Det gick några veckor emellan, och så en dag märkte jag att hörseln var på väg tillbaka igen, dock  utan att jag hörde något på bägge av mina öron.

Efter när det så hade gått ytterligare ett tag fick jag en remiss från vårdcentralen för vidare kontakt med öronspecialist reda ut vad som hade hänt. Så efter att ha noggrant blivit undersökt, där de sen uteslöt att det var en propp som stängt igen hörseln, blev jag sen skickad vidare till audionommottagningens klinik.

Väl där fick jag sen prova ut ett par öronsnäckor och som jag sen dess har och använder mig av i vardera öron.

Men eftersom jag nu är den jag är, rätt slarvig av mig emellanåt, så använder jag mig inte av dem som jag borde göra. Hur dum får man lov att bli egentligen mellan öronen?

Men samtidigt som det finns sina fördelar med när man har dom i, där det är tänkt dom ska sitta, så är det då det andra sidan av det också som inte är av lika positiv art. Och det är ljudet av allt övrigt som man annars inte hade lagt märke till som förstärks och som därför fångar upp alla tänkbara ljud som finns i ens närhet. Och visst kan det kännas tröttsamt, man blir onekligen rätt trött i huvudet av att höra allt det som man annars inte hade gjort.

Men jag skall inte klaga, det finns trots allt de som har det ännu värre och som inte hör nånting alls av vad som sägs. Så på så vid har jag numera en betydligt större förståelse för dem som är i helt avsaknad av hörsel och hur det måste kännas för dem.

Dagens citat. – Det handlar om ett virus.


Richard Hatchett, läkare och vd för organisationen CEPI. – Jag är mycket orolig. Detta virus måste tas på största allvar, och globala hälsomyndigheter måste vara på alerten. Ett problem är att vi vet så lite om viruset vilket gör läget svårbedömt, säger han

Och i och med det beslut kinesiska myndigheter idag har tagit genom att man har beslutat sig för att förbjuda samtliga gruppresor från Kina till andra länder på grund av den smittorisk som coronaviruset utgör, så är det klart man känner sig en smula orolig.

Men trots allt finns det då dem som kommer med lugnande besked.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/smittskyddsexpert-ingen-anledning-till-oro-for-viruset

Från en dag till en annan. – Hon har alltid funnits där.


När man på kvällen går och lägger sig för att få sig några timmars sömn så vet man aldrig vad som står på lut eller vad den dag har att bjuda på när man vaknar upp till en ny dag. Och väl är nog det, i annat fall hade man säkert legat sömnlös om man hade legat och grubblat på allt det man inte visste om vad som skulle hända över vad som dagen därpå låg framför.

Som jag tidigare här har skrivit om här, så har det varit en rätt så betungade vecka som har varit för min del, där jag till större delen av dygnets timmar har legat till sängs.

Men kanske och förhoppningsvis har det vänt åt rätt håll nu, för när jag väl klev ur sängen idag kände jag mig betydligt, både piggare och fräschare mot vad jag till större delen av den här veckan har gjort.

Men så var det då just detta med vad det innebär med när man själv inte är kapabel till att orka med att ta itu med de allehanda vardagssysslor och som ingår i allas vår vardag, med allt vad det nu innebär av plikter, plus mycket av allt annat av det som måste göras och fixas under en dag, men som man av förklarliga orsaker inte själv mäktar med att klara av att utföra på egen hand. För när man blir sjuk då blir man lätt ett hjälplöst offer åt sig själv.

Det är då och just då som det gör sig så extra mycket konkret påmint om hur och till vilken grad man är beroende av att det finns en annan människa som finns vid en sida, och som man därför får förlita sig till att saker och ting blir gjorda och utförda som man själv för tillfället inte är disponibel till att  klara av.

Vem den personen är och som här åsyftas är säkert inte svårt att lista ut vem som med det avses. Nämligen min så kära och dyrbara fru. Jag kan inte ord uttrycka hela min tacksamhet över att hon finns, och att det är jag som fått den stora äran att vara hennes man.

Men samtidigt och som jag inte nog kan uttrycka min tacksamhet över att hon finns, och som är den som alltid, trofast har funnits vid min sida, och som vid flertal tillfällen när jag har hamnat i akuta krislägen, så har det aldrig hänt att hon har vikit av en tum från min sida, hon har alltid funnits där.

Det finns så mycket jag mer skulle kunna skriva om det här, men det kanske jag gör en annan gång, om händelser som har ägt rum i mitt liv då jag mer eller mindre helt har förlorat fotfästet i tillvaron, på grund av de mest oförutsedda händelser vad som har hänt och inträffat i mitt liv. Men mitt upp i allt detta, när det har varit som mest kaotiskt och mörkt, och som när vänner som man trodde man kunde förlita sig på har vänt en ryggen, då har hon alltid funnits där.