En bok, men inte vilken bok som helst.


Jag fick en bok av min ena dotter i julklapp. Och det är en mycket speciell bok. Och det är det av den bestämda anledningen för att den i huvudsakligen handlar om mig själv.

Boken heter: Pappa berätta för mig.  Och det som gör det så speciellt med just den här boken är att jag skriva ner berättelser och anekdoter hämtade från mitt liv, från den dagen jag föddes, fram till där jag idag befinner mig. Det saknas inte material att skriva om  med andra ord.

När jag så har kommit fram till det sista bladet i boken och skrivit ner den sista raden i den, så är det meningen att jag skall lämna tillbaka boken i min dotters ägo.

Förvisso tror jag att allt det som är värt att veta om mig och vad som har hänt i mitt liv, det känner hon redan till, vid det här laget, åtminstone det som i allt är mest väsentligt av att känna till om mig.

Men det här en mångfacetterad bok och som innehåller en både bredd och djup om mitt liv, som hon säkert kommer att finna hon tycker är intressant. Men så finns det också då de frågor i boken som berör hennes och min relation på ett mer övergripande sätt än vad som inte alltid finns tid till att säga till varandra.

Boken är på 155 sidor, men frågorna som ställs i den är ännu fler. En del till och med något underligt ställda frågor, en del andra som är både kluriga och roliga. Och så finns det en massa andra frågor som jag hoppas jag kan friska upp mitt minne så till den grad att jag kan ge rättvisa åt bokens innehåll.

9 reaktioner till “En bok, men inte vilken bok som helst.

  1. Håller på med samma sak.
    I framtiden, när människor håller på med släktforskning, kommer levnadsöden att ha sitt värde. Det är både historia och fakta från en svunnen tid.
    Bra jobbat tycker bergalott som av någon anledning blivit anonym.

    Gillad av 1 person

  2. Här sitter jag och blir glad, jag har ju skrivit blogg i så många år och alla de inläggen har min man gjort böcker av. Tror att jag har elva böcker nu med alla dessa tankar och infall jag har skrivit genom åren. Jag önskar så att jag hade en dagbok efter min älskade mormor, med hennes glädjeämnen och besvär genom hennes år och liv. Jag vet att mitt äldsta barnbarn 11 år, är väldigt nyfiken och vill läsa farmors böcker. Han klappar lite på böckerna och tycker det är kul med bilderna, texten har jag sagt att han kan läsa när han är vuxen.
    Så att du skriver till din dotter är fint, rena drömmen att kunna få en sån bok.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s