Friskt vågat är hälften vunnet…


Den som kallar mig för att vara feg vet inte hur fel den har som skulle drista sig till att anklaga mig för att vara nånting sådant. Dessutom är det som så att i stort sett genom hela mitt liv, så har det stundom bjudits på till den grad halsbrytande färder där jag fullständigt har struntat i vilka följder det skulle få för mina eskapader. Men efter att jag så småningom har kommit till sans och vett igen så har de flesta pusselbitar lagt sig där dom ska efter ett visst ordnat mönster.

Men man lär sig, inte minst på grund av alla de misstag och tabbar man har begått under livsresans gång.

Till exempel som den gången när jag tillsammans med några kompisar var på väg, från Göteborg till Malmö, varpå de två bilarna vi färdades i plötsligt, mitt uppe på motorvägen placerar sig sida vid sida jämte varann med gasen i botten, varpå vi utväxlar cigaretter med varann i högsta hugg med dem som satt i den andra bilen.

Vansinnigt naturligtsvis! Men det var det ingen av oss som tyckte eller ens brydde sig om att tänka på då. Idag hade jag nog valt att be dem om vi inte kunde stanna en bit bort i stället och på plats ta en rökpaus.

Att man sen, får väl skylla på att jag har blivit äldre, är mer försiktig av sig och inte helt tar ut svängarna mot vad man gjorde när man var yngre, det är en helt annan sak.