Dagens citat. – Det handlar om ett virus.


Richard Hatchett, läkare och vd för organisationen CEPI. – Jag är mycket orolig. Detta virus måste tas på största allvar, och globala hälsomyndigheter måste vara på alerten. Ett problem är att vi vet så lite om viruset vilket gör läget svårbedömt, säger han

Och i och med det beslut kinesiska myndigheter idag har tagit genom att man har beslutat sig för att förbjuda samtliga gruppresor från Kina till andra länder på grund av den smittorisk som coronaviruset utgör, så är det klart man känner sig en smula orolig.

Men trots allt finns det då dem som kommer med lugnande besked.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/smittskyddsexpert-ingen-anledning-till-oro-for-viruset

Från en dag till en annan. – Hon har alltid funnits där.


När man på kvällen går och lägger sig för att få sig några timmars sömn så vet man aldrig vad som står på lut eller vad den dag har att bjuda på när man vaknar upp till en ny dag. Och väl är nog det, i annat fall hade man säkert legat sömnlös om man hade legat och grubblat på allt det man inte visste om vad som skulle hända över vad som dagen därpå låg framför.

Som jag tidigare här har skrivit om här, så har det varit en rätt så betungade vecka som har varit för min del, där jag till större delen av dygnets timmar har legat till sängs.

Men kanske och förhoppningsvis har det vänt åt rätt håll nu, för när jag väl klev ur sängen idag kände jag mig betydligt, både piggare och fräschare mot vad jag till större delen av den här veckan har gjort.

Men så var det då just detta med vad det innebär med när man själv inte är kapabel till att orka med att ta itu med de allehanda vardagssysslor och som ingår i allas vår vardag, med allt vad det nu innebär av plikter, plus mycket av allt annat av det som måste göras och fixas under en dag, men som man av förklarliga orsaker inte själv mäktar med att klara av att utföra på egen hand. För när man blir sjuk då blir man lätt ett hjälplöst offer åt sig själv.

Det är då och just då som det gör sig så extra mycket konkret påmint om hur och till vilken grad man är beroende av att det finns en annan människa som finns vid en sida, och som man därför får förlita sig till att saker och ting blir gjorda och utförda som man själv för tillfället inte är disponibel till att  klara av.

Vem den personen är och som här åsyftas är säkert inte svårt att lista ut vem som med det avses. Nämligen min så kära och dyrbara fru. Jag kan inte ord uttrycka hela min tacksamhet över att hon finns, och att det är jag som fått den stora äran att vara hennes man.

Men samtidigt och som jag inte nog kan uttrycka min tacksamhet över att hon finns, och som är den som alltid, trofast har funnits vid min sida, och som vid flertal tillfällen när jag har hamnat i akuta krislägen, så har det aldrig hänt att hon har vikit av en tum från min sida, hon har alltid funnits där.

Det finns så mycket jag mer skulle kunna skriva om det här, men det kanske jag gör en annan gång, om händelser som har ägt rum i mitt liv då jag mer eller mindre helt har förlorat fotfästet i tillvaron, på grund av de mest oförutsedda händelser vad som har hänt och inträffat i mitt liv. Men mitt upp i allt detta, när det har varit som mest kaotiskt och mörkt, och som när vänner som man trodde man kunde förlita sig på har vänt en ryggen, då har hon alltid funnits där.