Och det man inte vill höra det hör man.


För några år sen drabbades jag helt plötsligt av att hörseln på mig försvann. Att det kom som en smärre chock är ingen överdrift att påstå. Och just den så hemska känslan av att när man känner sig instängd i sin egen kropp, totalt isolerad från de samtal som pågår runt omkring en utan att man själv kan vara delaktig i vad som sägs och vad det pratas om för samtalsämnen, det var en obeskrivlig känsla.

Men så efter ett tag började det så sakteliga se ut om det skulle ordna upp sig. Det gick några veckor emellan, och så en dag märkte jag att hörseln var på väg tillbaka igen, dock  utan att jag hörde något på bägge av mina öron.

Efter när det så hade gått ytterligare ett tag fick jag en remiss från vårdcentralen för vidare kontakt med öronspecialist reda ut vad som hade hänt. Så efter att ha noggrant blivit undersökt, där de sen uteslöt att det var en propp som stängt igen hörseln, blev jag sen skickad vidare till audionommottagningens klinik.

Väl där fick jag sen prova ut ett par öronsnäckor och som jag sen dess har och använder mig av i vardera öron.

Men eftersom jag nu är den jag är, rätt slarvig av mig emellanåt, så använder jag mig inte av dem som jag borde göra. Hur dum får man lov att bli egentligen mellan öronen?

Men samtidigt som det finns sina fördelar med när man har dom i, där det är tänkt dom ska sitta, så är det då det andra sidan av det också som inte är av lika positiv art. Och det är ljudet av allt övrigt som man annars inte hade lagt märke till som förstärks och som därför fångar upp alla tänkbara ljud som finns i ens närhet. Och visst kan det kännas tröttsamt, man blir onekligen rätt trött i huvudet av att höra allt det som man annars inte hade gjort.

Men jag skall inte klaga, det finns trots allt de som har det ännu värre och som inte hör nånting alls av vad som sägs. Så på så vid har jag numera en betydligt större förståelse för dem som är i helt avsaknad av hörsel och hur det måste kännas för dem.

6 reaktioner till “Och det man inte vill höra det hör man.

  1. Oj, vilken chockartad upplevelse. Som att sluta ögonlocken för att sen inse att allt bara är mörker.
    Vi får våra dagsedlar på många olika sätt. Kanske bra att bli påmind om hur skört kropp och liv verkligen är? Tur att det gick så pass skapligt ändå för din del.
    🙂

    Gillad av 1 person

  2. Det låter tufft för dig. Jag drabbades en tinnitus för ca 20 år sedan i yrket. Bruset i öronen var svårt i början att vänja sig vid. Men det värsta var att jag blev så ljudöverkänslig och bruset ökade efter en arbetsdag eller bara att jag var på en lunchrestaurang eller liknande folksamlingar.
    Bruset/tjutet har gått tillbaka så nu är jag ganska okej, kanske mest beroende att jag skött mig och inte utsatt mig för höga ljud efter det. Men fortfarande är jag rädd för höga plötsliga ljud och använder ofta öronproppar i offentliga sammanhang.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s