När fruktan själv har gripit oss själva i sitt grepp.


Det var i sitt installtionstal när han år 1933 skulle tillträda posten som USA:s President som Franklin Roosevelt yppade de så välkända orden och som sen dess ofta har citerats.

Vi har ingenting att frukta utom fruktan själv.”

Det är ord som väl går att applicera på den tid vi nu lever i, men som det inte för dens skull skall blandas ihop med att det inte finns något av allt det som händer i dagens samhälle och som skulle ligga som nåt underlag till  att det inte finns något vi har nån anledning för att vi behöver frukta och vara osäkra för att det ska behöva drabba oss, dig och mig

För som nu och på senare tid då det även tycks har gått upp ett ljus för de som sen tidigare har gjort sig kända för att antingen relativisera eller i i storleksordning förminska de brott som dagligdags har begåtts mot både äldre och yngre personer, där syns det som ett nytänkande nu håller på att ta form i deras medvetande. Uppvaknande är nog en mer passande beskrivning till vad det handlar om.

Men där man från vissa håll och kanter vill få det till att framställas som att den verklighet så som man själv vill framställa att den är utifrån sin subjektiva världsbild, det är också den som vi alla andra bör rätta oss efter och som vi därför fogligt bör ställa in oss i ledet efter vad de  enligt sin uppfattning har bestämt sig för vad de i alla stycken anser vara sant, och som det därför inte behövs nån anledning till att man kritiskt behöver ifrågasätta.

Men ingen verkar det som längre som det är nån kommer undan  från att vissa fall bli rånad, överfallen och till och med råka ut för att man har blivit misshandlad, mitt på blanka dan i dagens moderna samhälle, dessutom.

Läs gärna vad Anders Lindberg, Aftonbladet har skrivit om på ledarsida.

De rånade barnen förlåter oss aldrig

Här ett kort citat från det inlägget.

De båda rånen i fredags skedde i centrala Haninge inte långt från polisstationen. Ingen är gripen och händelserna är numera så vanliga att lokaltidningen inte ens brydde sig om att skriva två olika artiklar.

Vad gör den tillvänjningen med vårt samhälle? Knivrån mitt i lunchen?

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/RRBgda/de-ranade-barnen-forlater-oss-aldrig

 

Här går man.


Efter det att jag har haft ett ofrivilligt uppehåll på ett par veckors tid på grund av förkylning, plus att kroppen mer eller mindre har storstrejkat till svara upp på mina tidigare aktiviteter, så har jag åter igen tagit mig för att ge mig ut och gå igen. Men som sen tidigare bryr jag mig nu inte längre om att via appen, runkeeper, ha koll på både hur lång sträcka jag går och i vilket tempo jag håller. På ren svenska skiter jag i det från och med nu, hädanefter får det ta den tid det tar.

Bilden kan innehålla: träd, gräs, växt, himmel, utomhus och natur