Hoppas nu på att mina sömnproblem är över.


Kom nyss hem efter att ha besökt vårdcentralen. Det var knappt jag hann slå mig ner i vänyrummet förrän den läkare jag skulle träffa kom och ropade upp mitt namn. Det var snabba ryck med andra ord. Och eftersom jag sen tidigare hade uppgett var mitt ärende gällde behövde jag inte återupprepa vad  jag tidigare hade sagt. Han var väl underförstådd och väl förberedd för mitt besök och förstod därför precis vad det handlade om.

Så för att inte dra ut på det här inlägget mer än vad som behövs, så var jag strax därefter på apoteket för att där hämta ut min medicin.

Det som nu förhoppningsvis ska råda bot åt mina sömnproblem är ett preparat vid namn, propavan. Nu återstår det bara att se det har avsedd verkan också, i annat fall ska jag om ett par veckor höra av mig till dem igen.

 

Från och med nu så vänder det.


Idag vet jag inte vad som kommer att hända, fram till ett visst klockslag, inte mer än att jag har en inbokad tid till då när uret visar på 15:30 och det då är dags för mig att infinna mig på vårdcentralen.

Och förhoppningsvis, jag räknar inte med något annat, så kommer det från och med nu bli en vändpunkt för mina sömnproblem, vilket har utvecklats till att bli ett problem för mig av gigantiska mått och som jag själv inte är i stånd nog av att på egen hand få nån rätsida på.

Det är en sak när man kallsvettig vaknar mitt i natten över att man har haft en mardröm som plågat en under nattens timmar, det hade jag kunnat stå ut med, inga problem. Men detta som är nu och som har hängt i ett rätt så bra tag nu, att jag inte har fått den sömn i ögonen som vi alla så väl är i behov av för att fungera så som det är tänkt för oss under dagens timmar, det är vad jag kallar för att vara en mardröm i ordets rätta bemärkelse och innebörd.

Men som sagt, förhoppningsvis vänder det nu. Det finns liksom inget annat än vad som känns mer angeläget än att jag från och med den nu får sova ordentligt på natten.