Den vintern glömmer jag aldrig. – En sann berättelse ur mitt liv.


Så har vi då vänt nytt blad i almanackan och konstaterar att idag är det den 7 februari.

Men så mycket till vinter har det inte varit så här långt där vi bor, vare sig menat till att det har varit dagar med minusgrader och nån snö som har fallit.

Annat var det 1978. Jag hade det året i samspråk med en del andra personer kommit fram till att det skulle vara välgörande för min del att under en period komma iväg och bort ett tag från Göteborg. Det fanns nämligen en del personer som hade ögonen på mig och just därför ansåg man att jag behövde bryta upp och slita mig loss från det umgänge som då inte hade särskilt bra inflytande på mitt liv.

Så på sommaren det året drog jag iväg och hamnade sen för att bosätta mig i ett litet samhälle som heter Furulund, vilket ligger en bit beläget strax utanför Lund. Men redan samma år, om jag inte helt misstar mig så var det i november nån gång jag fick nog av att bo kvar där. Det var vid ungefär vid den här tidpunkten som det föll metervis av snö över Skåne,varpå de fick undsätta folk som hade blivit så till den grad insnöade i sina hus med att militär sattes in, detta inte minst av de hjälpmedel som fanns till buds av bandvagnar, plus att man fick hjälpa till folk med att gräva sig ur sina hus. I vissa fall fick man till och med evakuera folk med hjälp av helikopter.

Det var ungefär i den vevan jag satt på tåget på väg hem till Göteborg igen.

Men även där slog snökaoset till med full kraft det året, vilket höll på en bra in på det nya året, 1979. Så själv var jag en av dem som tillsammans med flertal andra män slet ont i snöröjningslag, för att på så vis hålla undan snön så gott som det nu gick. Men det skulle visa sig bli en nästintill övermäktig uppgift för vår del. Inte bara för att det kom så mycket snö på en och samma gång, utan och för att det aldrig gjorde nått uppehåll i de snömassor som då vräkte ner över oss.

Och de här orden från en chef till oss som kom förbi när vi precis hade gått inomhus en stund för att få i oss nåt varmt att dricka, det glömmer jag aldrig. ” Har ni inte varit ute skottat än? Sa han.” Men det intygade vi att vi hade gjort, i flertal timmar dessutom.

Och då sa han. ” Det märks inte”.

 

2 reaktioner till “Den vintern glömmer jag aldrig. – En sann berättelse ur mitt liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s