Har du också varit med om det nån gång?


Det här som då och då händer när man befinner sig så små barns sällskap, så kommer det nog aldrig att upphöra för mig vad de kan hitta på för slags upptåg, än mindre var det kan ploppa ut för slags meningar ur deras mun.

Här ett litet axplock från några av de händelser när man inte vet vart man skulle ta vägen.

För en del år sen när min äldsta dotter var 3, kanske 4 år, bodde vi några år i Gnosjö. En dag när jag kom hem från jobbet berättade min fru för mig att den lilla tösen på egen hand hade traskat iväg, rakt igenom de samhället vi bodde hade hon gått iväg på helt egen hand.. Och från där vi bodde fram till de centrala delarna av orten hade hon sen gått in i en leksaksaffär, artigt presenterat sig vid sitt namn, varpå hon hade förklarat för butiksinnehavaren att hon bor i det bruna huset. Jodå, så kan det gå till när man som förälder inte har ögonen på skaft och har koll på vad som händer i ens närhet.

Numera är min bägge döttrar vuxna kvinnor, och var för sig har de två små barn i åldern 3 till 7 år. Och det finns nog inget som  går upp emot som är så kul när vi får tillfälle att ha dem hos oss, ibland på egen hand, men ännu roligare är det när det sammanstrålar på så vis att de är här på en och samma gång och hälsar på.

Helt nyligen hade vi hand om två av dessa små änglar hos oss. Och som vanligt var det i stort fullt ös non-stop tills det var dags för dem att bli hämtade av sin mamma och pappa för vidare transport hem igen.

En av de dagar när de var här passade vi på att ta med dem till Ica Maxi, dit vi för det mesta  brukar bege oss när det är dags för veckans inköp av mat.

Och då, helt utan förvarning så hände det.  Helt plötsligt ropar lillkisen ut så högst så det omöjligt gick att missta sig på vad han sa.

TITTA DÄR KOMMER BAJSBILEN! Utropar han förtjust. Han hade nämligen fått syn på den slamsugningslastbil som just passerade utanför där den plötsligt råkade åka förbi. Och det är klart, det måste ju hela världen får veta, eller hur? Kisens storasyster som stod bredvid när det hände muttrade nåt om hur pinsam hon tyckte han var.

 

 

6 reaktioner till “Har du också varit med om det nån gång?

  1. Jo tack, nog kan det ploppa ur en del ord ur barn. Som tex när jag var på banken med min pappa. Det var knäpptyst i lokalen. Plötsligt noterade lilla jag att vi stod bakom en stor man som hade en tämligen stor bakdel, om man säger så. Och det måste ju alla få veta? Så jag sa tydligen högt så att hela lokalen hörde, pappa titta där står han med den jättestora röven, och pekade glatt.

    Gillad av 1 person

  2. Jag har ännu inga barnbarn men förhoppningsvis är ett på väg. Jag kan ofta känna mig väldigt energipåfylld efter jag haft med barn att göra, om de inte är i för stora grupper då vill säga. I förrgår fotade jag ett gäng 8-9-åringar. De var så härliga på något sätt, spontana och öppna och jag trivde i sällskapet. Visst kan de bli lite för uppsluppna och högljudda, men då kan jag bara gå därifrån, vilket man inte kan med barnbarn 🙂

    Gillad av 1 person

  3. Självklart var man med om sådant.
    Min kusin, 5 år, sitter på bussen med sin mamma. Mitt emot en kvinna som hade målat sig väldigt färgstarkt.
    Min kusin pekar på kvinnan och frågar väldigt högt: Varför får hon leka med färgpennor men inte jag?” Varpå folk i hela bussen brast ut i skratt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s