Det var nog bättre förr.


De orden får ni ta med en nypa salt. För som det ofta är när man tittar sig tillbaka på sitt liv mot hur det var med allt vad det var som hände när man växte upp på 60-talet, så är det lätt hänt att man mer kommer ihåg allt det som roliga som då hände och som man var med om och som man gärna har lagt på minnet.

Nu var just inte min barndom så mycket som man kan önska av som var den präglad av en trygg och kärleksfull och uppväxt. Men mer om det en annan gång.

Något som sällan hände, nej, jag har faktiskt inget som helst minne från att under de år jag gick skolan så hände det att i samband med att när det hade uppstått nån konflikt oss elever emellan, så kom lilla mamma eller pappa farande i högsta hugg för att bistå den som hade råkat illa ut. Och när det väl var nånting som hade hänt då fick vi se till att reda ut det på egen hand, utan att någon vuxen la sig i. Men det fanns säkert ett och annat undantag som bröt av mot att det hände, även då.

Idag är det dock helt andra tider som gäller. För i en tid som vår där man helt har förskjutit värderingar som sunt förnuft och i stället har ersatt det med något helt annat,  där man hade förväntat sig vad skall komma från nån som man trott, det vill säga rört sig om en förnuftig och klok person, så lär det nog aldrig att upphöra till vad som kan få en att tappa hakan av förvåning när man tar till av vad som händer i dagens samhälle.

Eller vad säger man om följande händelse?

Bild

Men hur är det då möjligt att den som kränker en annan människa är den som själv känner sig kränkt? Och som dessutom får skadestånd för det också. Kan man fråga sig.

https://www.dn.se/nyheter/sverige/aven-elever-maste-sta-till-svars-for-sitt-agerande/