För en del tar det längre tid att inse sina egna begränsningar.


Ett av de mer dråpliga minnen jag har från när jag gjorde lumpen, var den gången när vi hade fått order av ett befäl att vi skulle bege oss upp till ett skogsbryn för att därifrån ta oss vidare och framåt igenom. Ha!  Det är väl ingen konst tänkte vi och så lommade iväg fram dit vi skulle komma. I som det skulle visa sig bli, ungdoms oförstånd.

Men nu blev det hela inte riktigt fullt så enkelt som vi först hade, vare sig trott eller tänkt oss det skulle bli. För när vi väl kom fram, då upptäckte vi att, för att ta oss vidare i framåtliggande terräng så var vi först tvingade till att oss över en å, för att på så vis komma över på andra sidan. Men eftersom vi inte hade gjort rätt bedömning över hur djupt det var i den ån, så hände det som hände med oss sen. För strax på efter det att vi hade taget steget ut i den, så sjönk vi rakt ner i den. Vi blev plaskvåta.  Minns att nån av kompisarna hade fått en snilleblixt och som därför kommit på den briljanta idén att om man först la ut en stor planka som vi kunde gå över på, så skulle det säkert mimimera risken med att inte behöva bli mer våta än vad vi annars riskerade att bli.

Och det hade säkert funkat som ett bra hjälpmedel till att ta oss över torrlagda, det förutsatt det inte på stället var så djupt det var, men det var det, tror ingen lyckades med vad ingen annan lyckades med den dan.

Det här var en sann berättelse ur mitt liv. Men precis på samma sätt den är sann så kan den också stå som en metafor till vad man ibland har haft för viss inställning till det allt som man trott om sig själv att man kan klara av, utan att man har några förkunskaper, ibland inga alls, till viss problemlösning, hur man gör och på vad sätt går man till väga när man ställt inför ett problem som det är tänkt man skall hitta en lösning på.

Men allteftersom jag, och det har svidit många gånger, har gjort dyrbara erfarenheter av det jag trott om mig själv jag ska klara av i ett viss avseende, så har jag också med tidens gång insett var och när jag har mina begränsningar till det jag inte rår på och klarar av på egen hand.

3 reaktioner till “För en del tar det längre tid att inse sina egna begränsningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s