Min väg tillbaka till Gud. – Mitt personliga vittensbörd.


För inte så länge sen tog jag beslutet att ta upp mitt kors och åter bekänna mig till den kristna tron. Det här kommer kanske som en överraskning för en del. Men jag har insett att det enda hopp jag har är den tro och som jag tidigare har haft, men som av olika anledningar har den sen ett tag tilbaka i tiden legat i dvala. Men nu har jag bestämt mig för att följa den väg som Jesus Kristus en gång i mitt liv tidigare kallade mig till att följa.

När jag var 19 år, det var då allt tog sin början. Jag hade då levt ett hårt liv som inkluderade i stort sett allt med av det innebär att gå ner sig i det misserabla drogträsket. Enda undantaget och som jag kan komma på är att jag aldrig ägnade mig åt nån kriminell verksamhet, det var jag nog för smart för att låta bli. Men kanske den främsta anledningen till att jag inte drogs in i den kriminella världen, var att jag var så till den grad präglad av de år från när jag växte upp och de värderingar jag tog mig med från de åren. För som det var oss barn emellan på de barnhem jag växte upp, så fanns det aldrig någon hierarki oss barn sinsemellan, vi satt liksom i samma båt. Det fanns inte i vår värld att nån skulle försöka sig på att stödda upp sig och tro man var nån mer än för nån annan där. Den ömsesidiga respekten oss barn emellan var inte alltid något vi satte ord på, men var inget som vi heller behövde säga till varann, den fanns där ändå.

Och så då en kväll i slutet av september, 1979, fanns det en person som hade sett hur illa medfaren jag då var, och som tog med mig till ett ställe i Göteborg, som då drevs i kristen regi, vilket jag för övrigt inte kände till när vi kom dit. För om jag hade känt till vad det var frågan och vart vi var på väg, då hade jag med stor sannolikhet inte följt med dit den kvällen. De som var kristna hade jag inte mycket till övers för vid den tidpunkten.

Men så hände det nånting den kvällen, och som kom att förvandla mitt liv. Jag hörde inga röster, och jag hade inga andra syner som kunde ligga som en förklaring till vad som sen hände. För efter det att en man hade klivit fram på en scen och delat sitt personliga vittnesbörd, han hade varit alkoholist i många år, så det märktes det tydligt att han visste vad det hårda livet handlade om, men som han nu hade vänt om ifrån och blivit frälst. Det gick inte många minuter sen förrän han fick min totala uppmärksamhet. Och tvärs  emot vad jag hade känt gjort för sen stund sen då jag bara ville så fort därifrån som möjligt, så satt jag där som fastnitad på den stol jag satt och insöp vartenda ord han.

Och det var då min resa som en kristen tog sin början. Men först skulle jag komma att bo på ett kristet behandlingshem ett tag, detta i LP-stiftelsens regi. Hemmet låg i beläget i Rönninge, strax utanför Södertälje. Och där bodde jag sen i ca 6 månader.