Vi lever och hoppas på bättre tider.


Det har känts som att det har varit inte så lite med avsaknad av inspiration till vad som på senare tid motiverat mig till att slå mig ner och skriva nya inlägg, här vid min dator. Och att skriva ner nått enbart för skrivandet skull, genom att klottra ner några meningslösa rader och som inte betyder nånting, det är inget jag kan plocka fram lite hur som helst ur mitt innersta, då är det bättre att det får ligga still några dar, och som det nu har gjort.

Fram till dags datum är det tack lov ingen, vare sig någon av nära familjemedlemmar till oss, eller nån annan som finns i vår bekantskapskrets som har insjuknat i corona, eller helvetet på jord som är en mer passande beskrivning till vad det här handlar om. Och det är vi förstås mycket tacksamma för, även fast det är svårt att känna nån större glädje och harmoni i dessa så fasansfulla dagar.

Så av den anledningen finns det extra skäl till att man med jämna mellanrum ger ifrån sig nått livstecken, som ett bevis på att man fortfarande är vid liv.

Corona är i sanning ett vedervärdigt monster!! Och aldrig har väl ett monster varit mer föraktfullt än det?