Nu fimpar jag, för gott.


Och det hoppas jag att jag har gjort för sista gången i mitt liv.

Vill inte komma med några taffliga eller ens usla ursäkter till vad det var som låg bakom mitt beslut, när jag i slutet av förra året åter började med att röka igen, detta trots att jag sen tidigare hade haft ett längre tids avbrott utan att jag inte hade rökt vare sig min eller nån annans cigarett.

Men som det var och just då såg ut, då jag under en period befann mig i ett tillstånd som bäst kan beskrivas som att jag mer eller mindre var som uppslukad av ett inre mörker, där jag inte såg tillstymmelse av att det mörker jag befann mig i skulle ta slut, utan som krampaktigt bet sig fast i min själ, så kände jag mot slutet jag var nära att för gott kasta in handduken och helt sonika ge upp hoppet om det här livet.

Och ska man ändå må skit, då kan man lika gärna löpa linan ut, resonerade jag.

Det var då som jag började att röka, och som jag sen dess har hållit på med fram tills nu.

Men allteftersom tiden har gått så har jag känt att min fysiska hälsa har brutits ner, steg efter steg har den brutits ner, fram till  den punkt där jag nu känner att jag fullständigt håller på att brytas sönder av skiten.

Så sent som igår när vi var hemma hos min dotter och hennes familj och hälsade på, så kände jag mig så risig att jag att inte ens orkade med att sitta upprätt under större delen av tiden vi var där, faktum var att jag under de timmar vi var där, mer eller mindre låg utslagen i deras soffa, helt oförmögen till att orka med att leka med deras barn, vilket jag annars brukar ha som vana när vi träffar dem, men igår funkade det inte alls.

Så nu har jag förhoppningsvis rökt min sista cigarett i mitt liv.

3 reaktioner till “Nu fimpar jag, för gott.

  1. Då gör vi gemensam sak Tony. Jag tog också till de förbannade cigaretterna men nu MÅSTE jag lägga av så inte blodet mitt blir som rökt blodpudding i testet inför min operation. Vi får klappa oss på axeln och se glada ut ändå. Vad vi gör bakom stängda dörrar kan vi bara inte berätta, eller hur. Ett helvete är det att lägga av och någonstans och lite då och då, måste vi få ”slå något hårt i väggen”. 😉 😀 Lycka till! Till oss båda.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s