Livet till och från sen jag kom till Småland.


Under åren som har gått har jag haft en viss tendens att inombords sjunka ihop av alla tänkbara grubblerier, som så gärna vill tränga sig på och avlägga en stunds ovälkommen visit.

Men det som kanske mer än något annat har varit besvärligt att hantera , så är det när de så destruktiva tankar dyker upp i skallen, vilket har som syfte och som får mig att jag klandrar mig själv,genom att jag grubblar över vad det är för fel på mig.

När jag så tittar mig tillbaka i backspegeln kring hur och vad som hänt, men mest vad som inte har hänt de senaste 20-30 åren av mitt liv, så kan jag ändå skönja ett visst mönster vilket gör att det inte är svårt att få ihop pusselbitarna i mitt liv. Och i och med att jag så tydligt kan se ett mönster av något som jag tror inte nödvändigtsvis beror på mig själv, utan som minst lika gärna beror på andra faktorer som har spelat in, så innebär inte det för den skull att det blir så mycket lättare, ej heller att det skulle underlätta att leva med kunskapen om både mig själv och kring det bemötande jag fått av andra människor jag mött och träffat under resans gång.

Men när tankarna återigen gör sig påminda kring över hur jag tänker, vad det är det för fel på mig? Så är jag också medveten om kring när allt det här började. Det var efter det att jag år 1989 hade flyttat hit till Småland.

Min syster berättade en gång för mig att när det stod klart att jag och den kvinna jag då var gift med, det var förresten hon som lyckades med att övertala mig om hur bra allt skulle bli om vi flyttade hit, så sa syrran nåt om att hon kände panik inombords när hon fick veta att vi skulle flytta hit, och som det sen har visat sig bli ett mycket ödesdigert misstag från min sida.

Kanske var det som så att syrran liksom för sin inre syn såg vad det var som skulle komma och hända de närmaste åren som låg framför?