De som vi kallar för vänner.


Jag har idag tagit emot några välmenade goda råd från några personer jag inte känner så väl, men som är väl införstådda med hur det känns när man är på väg att tappa fotfästet i tillvaron.

Och det är jag mycket tacksam för.

Sen efter det att vi tog adjö av årets sommar, så var det inte bara den som i all hast försvann. Det, eller snarare de som försvann, de så kallade vänner som vi vid flertal tillfällen i somras hade bjudit hem till oss för att grilla god mat och ha kul tillsammans med några timmar, de har vi inte sett röken av sen dess. Men det som kanske mest förvånade mig var att de inte ens så mycket som ens kunde höra av sig och säga tack, typ tack för senast eller nåt i den stilen.

Så skulle det nån gång råka hända att jag springer på nån av dessa, så kallade vänner, på stan, så fortsätter jag nog med att ha blicken fokuserat på något annat som mer kan fånga upp mitt intresse och som kan tilldra min uppmärksamhet.

En sann och uppriktig vän är en person som inte bara frågar hur man mår, utan som även stannar upp och tar sig tid till att lyssna när man är i behov av det. Men de är sällsynta nu för tiden..