Sommaren är räddad!


Igår fick vi ett mycket efterlängtat och glatt besked. Även den här sommaren kommer min bästa vän hit och hälsar på hos oss några dagar i juli, närmare bestämt den 16 juli kommer han hit. Och det är något som både jag, min fru och kompisen gläds åt.

Samtidigt har vi länge svävat i ovisshet över om det skulle bli nåt eller inte, den här gången. Men nu är det alltså bestämt att han kommer.

För sen efter det att jag och min fru i maj 2007 gifte oss med varann,då han för övrigt ställde upp som best man på vårt bröllop, så har det inte vart en sommar utan att han inte har kommit hit och hälsat på.

Gissa att jag är både glad och tacksam för det här. Här är vi på bild. Jag, Roger och min fru.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ingen kan säga att jag inte har försökt.


Att bygga min kropp till att så småningom nå fram till en nivå där jag känner mig åtminstone hyfsat nöjd med mig själv.

Ni har som har hängt med ett tag här kommer säkert ihåg de strapatser jag tidigare har varit med om i samband med när jag lyft mig själv i kragen för att bygga upp min kondition, vilket jag vid några tillfällen har skrivit om här hur det har brukat gått.

Men av nån konstig anledning och som jag aldrig lär bli riktigt klok på varför det som så ofta har hänt, så har det haft en så märkvärdig förmåga att hela tiden upprepa sig med vad som sen tidigare har hänt.

Så just därför är det alltid nåt som har hänt som har slagit fel och som brutalt har kastat de planer jag haft åt fanders, vilket tycks ha haft som syftet att få mig att förstå att det här var ingen bra idé att hålla på med. Och om det inte har hänt att jag ramlat och stukat fötterna så är det nåt annat som har hänt. Så är det så konstigt egentligen om man tappar modet och helt sonika skiter i vilket efter ett tag?

Men det där med att ligga och grina och tycka att allt är så besvärligt hela tiden, varpå man ledsnar och helt tappar sugen och ger upp, det är och har aldrig vart något jag har accepterat till vad som eventuell skulle tänkas få sista ordet. Jag funkar inte på det sättet.

För hur det än är och ligger till med saker och ting, så är det en sak när man blir golvad, vilket har hänt det också, då och då i livet, en helt annan sak är om man blir totalt utslagen och aldrig mer reser sig upp igen.

Men nu handlar det inte om något annat än att få rätt perspektiv på tillvaron så att man inte trasslar till det här allt för mycket i onödan för sig själv. Nu gäller det att försöka hitta en framkomlig och rätt fungerande väg framåt genom livets snårskog och trånga passager.

 

Nyss hemkommen från akuten.


När man har varit med om det jag skrev om i mitt förra inlägg, tror ni då att man kommer bättre överens med sig själv om att inse att man inte är Stålmannen?

Nej, det här var en dag som inte började så bra. Vi hade just varit och inhandlat veckans mat på Ica Maxi, men det var när vi var klara och skulle gå ut därifrån som det small till.  För helt plötsligt och utan någon som helst förvarning fick jag akuta smärtor centralt placerat i bröstkorgen på mig, det höll nog i sig i ungefär 3-4 minuter innan den värsta smärtan hade lagt sig. Det gjorde sjukt ont.

Men så var det då det där som hände för ett par veckor sen. Menar, fixar jag att knalla omkring i skogen i drygt 3 kilometer med kramp i bägge benen, men på nått sätt lyckas med konststycket att släpa mig hem igen, fixar jag nog det här också, tänkte jag.

Men som sagt, det gick inte den här gången. Så efter en del övertalning från några jag hade bollat mina tankar med, beslöt jag mig efter en stund att ta kontakt med 112. Det tog på sin höjd 5 minuter innan ambulansen var på plats, varpå de förde mig till närmsta storsjukhus i regionen.

Men som väl var visade det sig att det inte rörde sig om att jag hade åkt på nån infarkt, dessutom visade proverna de tog på önskat positivt resultat.

Så här sitter jag i allsköns ro åter i vårt hem igen.

Dagen då det tog tvärstopp, mitt ute i skogen.


Att det ofta har varit som så när jag vart iväg till skogs för att avverka några kilometer när jag vart där för att förhoppningsvis förbättra min kondition, så har det vid flertal tillfällen hänt både det ena och det andra och som lagt hinder i min väg för att på sikt komma upp i en nivå jag känner mig nöjd med.

Men det som hände mig för knappt ett par  veckor sen var i lite väl saftigaste laget som jag då var med om. Jag hade kommit en bit in i skogen när det plötsligt hände. Jag fick kramp! Och som det inte räckte med att få kramp i ett ben, dessutom fick jag kramp i bägge två av mina ben, samtidigt.

Så vad då göra åt hela den här minst sagt ansträngda situationen? Det fanns ju ingen som syntes till nånstans i närheten jag kunde be mig om hjälp, dessutom hade jag ungefär lika lång fram till den utgångspunkt jag hade utgått ifrån. Det fanns alltså bara en sak jag kunde göra i det läget, nämligen att på staplande ben försöka ta sig fram så gott det nu gick, för fram kommer man alltid förr eller senare, den dagen var inget undantag från den regeln.

Men så igår gav jag mig ut för att åter känna på om kroppen höll ihop på ett fungerande sätt. Men fort gick det inte, det var nästan så jag svor över, inte bara för den regnskur som kom just då, utan också över konstateratet kring att man tappat så mycket av flåset som man tidigare har byggt upp.

När till och med Ben & Jerry fick vara med på ett hörn.


Här var det visst min bästa polare som fastnat på bild, nånstans i närheten av Kalmar slott. Det var en kul upplevelse att göra en heldag i Kalmar det är en trevlig stad att traska omkring i när det är sommar Det var förresten samma dag vi åt glassen: Ben & Jerry, för första gången. Tänk vilket himla liv det kan bli bara på grund av en glass va. Förhoppnings blir det ett kärt återseende för oss även den här sommaren. Men som sagt…Den bästa sommaren 071Den här bilden kommer jag inte varifrån det fotots togs, men nånstans i Småland är det helt klartOLYMPUS DIGITAL CAMERA

En dag..


När det här är över ska vi ställa till med århundradets största fest, när det nu blir. Det ser dock ut att dröja ett bra tag. Hur som helst kommer vi att ställa till med en hejdundrande fest den dagen, man måste ju ha nått positivt att se fram emot.

Men nu är åtminstone vår nya utemöbler på plats. Den här bilden tog jag på framsidan av där vi bor.

Bilden kan innehålla: tabell och inomhus

Den pajen smakade gott.


Det är mycket saker och ting som har pajat och gått sönder för oss i allas vår tillvaro. Det mesta liknar ingenting mot de prövningar som mänskligheten sen tidigare generationer har fått genomlida genom den mänskliga historien av svårt tunga motgångar där människoliv som har slagits i spillror av både krig, sjukdomar, plus mycket annat elände och som har åsamkat enormt mycket lidande för den lilla människan. Det är minst sagt en märklig tid vi lever i.

Men just idag njuter vi av fruns smarriga rabarberpaj, och det härliga fina sommarvädret som ler mot oss.

Bilden kan innehålla: personer som sitter och utomhus