Dagens citat. – On kyrkan år 2020


”Om du vill vara trogen Svenska kyrkans själ. Om du håller fast vid klassisk kristen tro. Då kommer du att få det tufft i Svenska kyrkan. Du kanske till och med blir avskydd. Kanske mobbad.”

Citatet är hämtat från ett blogginlägg, skrivet av Mohamed Omar.

Inlägget i sin helhet finns att läsa här.

https://wordpress.com/read/blogs/83725998/posts/31616

De som vi kallar för vänner.


Jag har idag tagit emot några välmenade goda råd från några personer jag inte känner så väl, men som är väl införstådda med hur det känns när man är på väg att tappa fotfästet i tillvaron.

Och det är jag mycket tacksam för.

Sen efter det att vi tog adjö av årets sommar, så var det inte bara den som i all hast försvann. Det, eller snarare de som försvann, de så kallade vänner som vi vid flertal tillfällen i somras hade bjudit hem till oss för att grilla god mat och ha kul tillsammans med några timmar, de har vi inte sett röken av sen dess. Men det som kanske mest förvånade mig var att de inte ens så mycket som ens kunde höra av sig och säga tack, typ tack för senast eller nåt i den stilen.

Så skulle det nån gång råka hända att jag springer på nån av dessa, så kallade vänner, på stan, så fortsätter jag nog med att ha blicken fokuserat på något annat som mer kan fånga upp mitt intresse och som kan tilldra min uppmärksamhet.

En sann och uppriktig vän är en person som inte bara frågar hur man mår, utan som även stannar upp och tar sig tid till att lyssna när man är i behov av det. Men de är sällsynta nu för tiden..

Vad gör man inte för att få sova?


Det har vart en del fram och tillbaka med väl fungerande nattsömn för mitt mitt vidkommande. Och som säkert de flesta känner till så, när inte sömnen vill infinna sig som den ska under nattens timmar, då är det inte mycket som fungerar i en som det ska under resterande timmar på dygnet.

Det här var något som under en längre tid var ett så stort problem för mig, med 0 fungerande sömn, att det till sist vände jag mig till vårdcentralen för att på så vis få hjälp med mina sömnproblem.

Så efter mycket hit och dit, med ett preparat jag först fick utskrivet men som det skulle visa sig inte ha någon som helst positiv effekt med sig, så fick jag efter när det hade gått ytterligare ett tag ett nytt preparat utskrivet. Det heter: Lergigan. Och som om att nån god fe hade viftat runt med sitt trollspö, så visade det sig, att den här gången fungerade det, till både min och min frus häpnad.

Men för att jag inte ville för resten av mitt liv bli beroende av nattmedicin för att få en blund i mina ögon, så avbröt jag det efter att det gått några månader. Och tro det eller ej, men till min ännu större förvåning fungerade det att sova utan att jag hade knaprat i mig nåt en stund innan jag hade lagt mig.

Det gjorde det ja, ett tag. Det vill säga fram till nån gång i förra veckan.

Men den här gången har det inte funkat lika bra som det har gjort sen tidigare med den här tabletten,

Så vad göra? Jo nämligen att göra, det jag gjorde igår kväll, då tog jag nämligen en dubbel dos av det. Sen sov jag, i 12 timmar.

Och de löften vi gav till varandra, det håller.


Personligen är jag övertygad om att, mycket av de svårigheter som jag och min fru har gått igenom sen vi år 2006 blev tillsammans med varandra, det har fört med sig att vi idag är så starkt samspelta och sammansvetsade med varann som vi det faktum faktiskt är.

Och det är en oerhörd styrka vi har i varann på det viset. Tillförliten vi har till varann är varken mer eller mindre än 100%. Den är 100%.

När jag därför och som jag ibland gör, läst om de äktenskap där det knakar rejält i fogarna, och ännu mer så tycks det som det har ökat i takt med de som lägger in om skilsmässa i den tid vi nu lever i. Hörde helt nyligen nån som sagt följande.

”Coronaviruset kan leda till babyboom om nio månader.

Men det kan också leda till krisiga relationer över hela landet”.

Så att det både skaver och sliter människor emellan som dag och natt, vecka in och vecka ut lever tätt inpå varann, det är inget som är konstigt med att det då uppstår en och annan konflikt, mer underligt hade det varit om allt oavbrutet flöt på problemfritt, utan att det inte gnisslade lite här och var med den man är gift eller sambo med.

Kärlek, ömsesidig respekt, och att man alltid har öga för hur den man är tillsammans mår, är 3 ledord som var för sig håller ett äktenskap levande.

Nu slutar jag att köpa Uncle Bens ris


ulsansblogg

Aktivisterna har vunnit ännu en seger och lyckats med att påverka ett globalt företag. Jag kommer att bojkotta alla företag som ställer sig på aktivisternas sida – oberoende av vad de tillverkar och säljer.

Sent igår kväll meddelade Mars att de kommer att byta namn och logotyp för det klassiska risvarumärket Uncle Bens, det rapporterar flera internationella medier. Beslutet kommer efter att kritiker under många år pekat på att namnet och logotypen bygger på rasistiska stereotyper. Varumärket har funnits i drygt 70 år.

– De senaste veckorna har vi lyssnat till tusentals kunder, våra egna medarbetare och andra partners runtom i världen. Vi förstår de orättvisor namnet och varumärket associeras med, säger Fiona Dawson, kund- och säljchef på Mars Food.

Det känns löjligt att byta ett välkänt namn och en välkänd logga, som förknippas med kvalitetsris, enbart för att aktivister trycker på. Men det finns kanske andra skäl? De kanske…

Visa originalinlägg 97 fler ord

Det sägs att det aldrig är för sent att börja om.


Men ibland undrar jag om det verkligen stämmer. Jag är högst osäker på det, men det kanske det gör.

Men för att inte dra ut på det nåt mer än mer än vad jag nödvändigt behöver skriva om här idag, så ska jag försöka hålla mig så kortfattad som det bara går.

På senare tid, och som jag tidigare inlägg varit inne på, så har det varit rätt illa ställt med min fysiska hälsa på sistone. Vissa dagar har jag känt mig så risig, att efter det att vi har ätit frukost tillsammans, så har jag gått och lagt mig efter att suttit uppe en kort stund vid köksbordet.

Men så för ett par veckor sen tog jag ett beslut och som jag både tror och hoppas på gör att jag snart kommer att må bättre, åtminstone betydligt bättre än vad jag har gjort och mått nu ett tag.

För just idag är det på dagen exakt 2 veckor sedan jag senast drog några bloss på en cigarett. Men det här med att sluta röka är ingen lätt sak att upphöra med, det kan ni säkert skriva under på själva hur svårt det är som själva har försökt med att sluta röka nån gång. Så sent som igår fick jag så kraftig abstinens, att för under några minuter det pågick så kändes det som jag skulle gå upp i limningen. Det var riktigt plågsamt där under en stund.

Men då får man försöka ställa det mot vilket som är värst, vilket av det som åsamkar en mest lidande. Dö under plågsamma förhållanden i cancer? Eller att kämpa och att man tar sig den kamp som krävs av en för att man på sikt inte längre har något sug kvar efter att röka en cigarett?

Jag tror inte jag behöver säga nåt mer.