Det surras på sociala media om det som ingen kommer undan. Politiken


Jag har idag samlat ihop ett axplock från vad som skrivs på sociala media om uppgörelsen mellan Sverigedemokraterna och Moderaterna.

Sofia Mirjamsdotter skriver bl.a följande.

Dagens agerande från Kristersson visar om inte annat hur viktigt det är att Hédi Fried och övriga förintelseöverlevare fortsätter att berätta sina historier medan de kan, och att alla vi andra lyssnar, vidarebefordrar och tar varningarna på största allvar.

https://www.allehanda.se/artikel/sofia-mirjamsdotter-sa-lite-var-kristerssons-lofte-till-forintelseoverlevaren-vart

Åsa Arping, skriver i Göteborgs-Posten, om varför det är rätt att protestera mot att Rickard Jomshofs föreläsning på på institutionen för journalistik, medier och kommunikation.

Ändå skaver något. För Sverigedemokraterna är fortfarande inte ett vanligt parti, hur de än polerar sitt principprogram, och hur många som än röstar på dem. Deras grundsyn på människors essentiella eller ”nedärvda” olikhet grundad framför allt på etnicitet är allt annat än oskyldig, eftersom den i praktiska politiska förslag alltid utmynnar i en lägre viktning av den som pekas ut som annorlunda. Bara den här veckan: Asylsökande ska kunna nekas boklån på biblioteken. Bråkiga och besvärliga elever ska kunna skickas på internat.

https://www.gp.se/kultur/kultur/d%C3%A4rf%C3%B6r-%C3%A4r-det-r%C3%A4tt-att-protestera-mot-jomshof-p%C3%A5-universitetet-1.21185430?fbclid=IwAR2c2fjeKoXGJtUxA8M7hqH_AJmS1mXy0VunnmlE2Fq_CajMfqMZKtfDEJY

Arne Larsson – Göteborgs-Posten

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson har fört samtal. Bortsett från att det bryter mot tidigare löften och utfästelser är det inte mycket att höja på ögonbrynen åt. Snarare bekräftar det vad vi sett komma.

https://www.gp.se/nyheter/d%C3%A4rf%C3%B6r-har-kristersson-sv%C3%A4ngt-om-samarbete-med-sd-1.21154621

Ock så ett axplock från vad som skrivits på Twitter.

Lars Sund
@LarsSund1

Nyliberalismen har nått vägs ände. Det har Ulf Kristersson och

insett och nu väljer man att liera sig med ett parti som inte hymlar om att de vill avskaffa liberal demokrati om de får en chans. Högern förnekar sig inte.

Mobergs reflekttioner

”- Jag förstår inte hur han inte kan se bakom hörnet. Det var det som hände i Tyskland. I början trodde man att ”ja, det kanske är bra att byta nu” och ”han verkar ju hygglig”. Människor är så naiva, säger Hédi Fried.

Jens Liljestrand
@jensliljestrand
Grotesco borde göra en sketch där Ulf Kristersson ringer hem till Fried och förklarar sig. ”Jaja, okej, visst, du överlevde Förintelsen men FATTAR DU hur det känns att ligga på 16,9 i senaste Sentio? Visa lite empati nån gång!”

Varför skall man lita på politiker?


Det är inte första gången det har hänt att en politiker har sagt en sak och en stund senare glömt av vad han tidigare har sagt. Och kanske borde vi ha förstått bättre än att lita på vad en politker har sagt, i meningen att det går att utgå från att lita på att de troget håller sig till den ståndpunkt de tidigare har intagit och uttalat sig om i ett visst avseende.

För ett år sen lovade Ulf Kristersson i ett samtal med Hédi Fried att han aldrig skulle inleda ett samarbete med Sverigedemokraterna. Det var ord som det nu har visat sig inte innehöll det minsta av substans och ärlighet i, utan istället har det vi nu fått sett prov på vad som vittnar om att en partiledares tidigare ställningstagande i ett visst spörsmål det betyder ingenting när det sen verkligen gäller för dagens politiska agenda att hålla som ett trovärdigt ord.

Men å andra sidan bör man må hända inte bli särskilt överraskad över vad som nu har hänt? Men, om man inte kan lita på en persons fasta handslag som vore det nån garant för att det helt ut går ut på att man kan lita på vad den har gett för slags utfästelser, samtidigt som man ser personen i fråga rätt in i ögonen, övertygad att det är en rakt i genom tillförlitlig människa man har att göra med, men som i själva verket bedriver falskspel på absolut lägsta nivå, då undrar jag vilka lärdomar vi kan dra av det?

Det känns som att det skymmer nu över Sverige, natten är snart här.

Samtidigt går det inte att med bästa vilja världen ens försöka påskina att den nu sittande regeringen har gjort ett fullgott jobb vid makten. De kan omöjligen känna sig nöjda och belåtna med den politik som har förts på senare år och som nu har lett fram till det Sverige vi har idag.

Sen tidigare är det känt att det finns en misstro mot politiker och som särskilt många som är yngre upplever som ett stort problem, och som ledande politiker därför borde ta på betydligt större och seriöst allvar än vad som faktiskt görs från deras sida.

Snart är han en fri man igen.


Idag kom Tingsrättens beslut om att den tidigare Knutby-pastorn, Helge Fossmo, får sitt tidsbestämt straff, vilket nu alltså har omvandlats från livstid till att han åter är en fri man våren 2021.

Men redan från när han 2004 dömdes av Svea hovrätt till livstids fängelse, så fanns det dem som opponerade sig mot att man tyckte att han hade fått ett oförtjänt högt straff, och som man då ansåg inte låg i proporttionell storlek efter de gärningar som hade begåtts.

Nu skulle man kunna tro att det enbart rörde sig om folk som tjänstevilligt gick hans ärende, och som ingick i den inre kretsen av hans anhängare, som gnisslade tänder över att de ansåg att han hade fått ett allt för hårt och strängt straff.

Men så var det inte. Det fanns fler, så kallade kristna som sympatiserade med denna sektledare och som oreserverat gav honom sitt fulla stöd. Så idag slår dessa dumbommar säkert klackarna i taket och slår på stort när han sen släpps på fri fot igen.

I mitt tycke är det ofattbart och som jag har väldigt svårt att förstå mig på, att det finns dom så blint följer sin ledare, att oavsett hur mycket fakta och sanning som har presenterats och lagts fram för att de som har förlorar all sans och vett skall komma till rätt besinning och börja tänka på ett rationellt sätt, så är det inget som biter på dom, inget som går in i skallen på dom.

https://www.dagen.se/nyheter/klart-helge-fossmo-far-tidsbestamt-straff-1.1628045

En vanlig dag i mitt liv.


Idag har jag ingen lust att ge mig ut och gå. Det känns nämligen inte särskilt lockande att ge sig ut när det är så halt och slirigt som det är lite varstans nu, dessutom gör det rätt ont i kroppen också när man slagit omkull på nån förrädisk isfläck, varpå man ligger sprattlande i nån förvriden ställning där både armar och ben samtidigt sträcks ut mot de 4 vädersträcken.

Men det är inget jag deppar över, snart slår det nog över till annat väder och blir mildare temperaturer igen.

Mitt humör har inte varit direkt på topp, vilket har hängt i ett rätt så bra tag nu, men det blir nog bättre med den saken framöver, kan ju alltid hoppas på det.

Nu ska jag avnjuta en kopp kaffe och några goda kakor till det som min fru har bakat.

Idag går mina tankar särskilt mycket till en liten gosse. Idag fyller min yngsta dotter son år, 7 år fyller han idag lille Alfred.

När Gud straffar.


Det är något jag känner inombords av mig själv som, jag vill inte kalla det som att det känns som att det brinner, men det hettar och gör hemskt ont när det sätter in.

Det är en smärta som det inte går en dag utan att jag inte blir starkt påmind om den. Och om jag hade varit ett isberg så hade jag smältit ner för länge sen, det är nämligen så det känns.

Nu har jag i det här inlägget valt att plocka ut valda delar, hämtade direkt från  mitt liv, för självklart finns det så mycket annat som spelat in och haft sin givna betydelse för vad som hänt i mitt liv och som format mig till den jag är idag.

Jag är naturligtsvis medveten och fullt ut med det klara att jag inte skulle få särskilt mycket medhåll från nån som själv säger sig vara troende och som därför ger sitt bifall till och stöd att det förhåller sig på just det här viset, att det är Guds straffdomar som har drabbat mitt liv. Men då infinner sig följdaktligen frågan: Hur kan nån annan veta och till fullo förstå hur det känns när ens inre mals sönder som vore det att man befann sig en köttkvarn och allt hackas sönder i småbitar av en? Kan man ens föreställa sig hur det känns?

Varför tror jag då att det skulle bero och hänga samman med att det är Gud som straffar mig? Eller är det bara nåt så simpelt att jag inbillar mig alltsammans?  Jag har inget uttömmande och färdigt svar på den frågan, och därför ämnar jag inte lägga ner nån tid på att försöka komma fram till något som ändå i så fall skulle bestå av en massa onödiga spekulationer utan att jag kom nån vart med det för en bättre förståelse i en vidare och klar färdriktning för vidare färd genom livet.

Men om det nu är som så att jag har rätt i mina förehavande och att det är sant som jag tror att det är Gud som straffar mig, bör det det inte då finns någon som helst rimlig förklaring och som gör att jag bättre kan förstå, What´s going on? Men då infinner nästa fråga och som inte står som i opposition till vad det här handlar om, nämligen.

Vem kan förstå sig på Gud med all den samlade expertisen av vishet och kunskap som finns på den här jorden? Och även om man är än så skolad inom teologi och har studerat ämnet om det så vore halva sitt liv, så är frågan hur långt den kunskapen räcker och sträcker sig för att ge en rättvis och sann bild över vem Gud är.

Nu handlar det här om så mycket mer än bara om några känslor som vill leka nån slags arg lek med mig, men som jag inte begriper mig på vars syfte och mening det är med det hela. Och därför finns det all anledning att återkomma i framtida inlägg där jag ställer en del frågor på sin yttersta spets.