Adjöss till Facebook.


Idag så kom jag då till skott, vilket har legat i luften ett längre tag, detta genom att jag nu har tagit bort mitt konto på Facebook.

En av anledningarna till när jag åter skaffade mig ett nytt konto där, detta trots att jag sen tidigare hade avslutat min medverkan där, var tanken på att jag på så sätt skulle kunna upprätthålla bättre kontakt med både släkt och vänner som själva är bosatta ett bra stycke bort från där vi själva är bosatta. Men i tidens längd insåg jag att inte ens det var ett hållbart argument till att även fortsättningsvis att ha kvar mitt konto där.

Men, vilket jag mer än något annat störde mig och som jag ofta retade mig på, är den ytlighet som ligger som nåt slags tungt täcke över Facebook, där de fasader och skyltfönster man vill visa upp för sin omvärld över vilket fantastiskt och innehållsrikt liv man lever och har runt omkring sig.

Världen är aldrig så skimmrande ren och fin som just där, allt är perfekt.

Och när det nån gång hände man själv ansträngde sig till att åtminstone försöka skilja sig från mängden en smula, genom att ta på sig en mer allvarlig min till att vara seriös, så visade det sig med all tänkbar tydlighet, att det hade man inget för.

Visst längtar väl även jag efter att ge mig ut och resa.


Vid flertal tillfällen på senare tid har jag lagt märke till där flertal bland några som vi känner har färdats i alla tänkbara riktningar inom vårt land nu i sommar. Och med tanke på en hel del av de bilder jag sett som en del av de har lagt upp på sociala media, instagram och Facebook, så är det tydligt vilket som har framkommit av deras resor, hur bekymmerlösa de tycks vara i sina utsvävningar, vilket inte hindrar de från att lufta sina vingar och stundtals ge sig iväg en bra bit bort från där man bor.

Men för att det inte nu ska låta som jag talar emot mig själv, gällande om vad jag i tidigare inlägg här har skrivit om vad som gäller för vår del gällande social distansering, så ska inte det uppfattas som att jag menade på att man helt ska strunta och negligera de råd och därtill de uppmaningar som har kommit oss till del kring för vad som faktiskt gäller för ett, förhoppningsvis väl fungerande socialt kontaktnät i det utbyte man har när man umgås i goda vänners lag, och hur vi förhåller oss till det.

På just den punkten kommer jag inte att backa så mycket som en decimeter nämligen från den uppfattningen. För den själsliga död som det på sikt kommer att innebära med om man intar en ståndpunkt av att totalt isolera sig från allt socialt umgänge, det kan framkalla nog så destruktiva följder, vilket kan föra med sig få de mest ödesdigra konsekvenser för oss.

Varför skall det då vara så svårt att fatta?


I år blev det ett mycket stillsamt midsommarfirande för vår del, visserligen hade vi om vi hade velat kunnat gå en liten bit bort från där vi bor till där några vi känner hade samlats för att fira midsommar ihop, men efter rådande omständigheter och som det är nu, så kom jag och frun överens om att ta det lilla lugna, helt på egen hand. Men med god mat som vi hade grillat, samt god dryck till det, så hade vi trots allt en riktigt fin dag tillsammans, dessutom var vädret på topp större delen av dan, det var först mot slutet strax innan vi gick och la oss för natten det kom några regndroppar.

Men, och så är det då dessa som inte bryr sig  mig om att vi just nu befinner sig oss mitt upp i pestens tid, vilket vi långt ifrån har sett slutet på än. Det enda med säkerhet vi vet är den ovisshet och som vi är så illa tvingade att leva med vare sig vi vill det eller ej.

Exakt vad det är för slags mekanismer som styr en dels handlade hos somliga, och som man visst är i helt avsaknad av när det kommer till att tänka som en rätt slags fungerande rationell individ, för när ens eget handlade kretsar enbart kring sig själv kring vad man vill ha ut genom att ständigt och jämt ge sig iväg med sin husbil, husvagn, eller vad det kan tänkas för andra typ av transportmedel som tar de på olika färder runt om i vårt land, så är det inget som imponerar på mig, när man beter sig på det viset. Och då har jag vart extremt återhållsam med vad jag innerst inne tycker och tänker om det här, för att skriva i affekt det hade inte vart en svår sak annars.

Det är synd att det bara finns en gillaknapp att klicka på på Facebook, för om det hade funnits möjlighet till åt det bjärt motsatta hållet, tummen ner, då hade det vart en helt annan sak.

Blåser nytt liv in i bloggen.


Så efter en tids uppehåll från har jag beslutat mig för att återuppta mitt skrivande här igen.

I förra veckan publicerade jag ett inlägg på min Facebook-sida om ett evenemang som vi hade tänkt där vi skulle samla ihop några vänner till oss för att tillsammans med dem under gemytliga former ha kul och äta en bit god mat på midsommar. De små grodorna får vänta.

Men allt blir inte riktigt som vi hade tänkt oss, det kom liksom nånting i vägen, ni vet vad.

Och efter en del övervägande fram och tillbaka så kom vi häromdan fram till att, oavsett hur trist det än är med och som det nu kommer att innebära att jag och min fru sitter för oss själva på midsommar, så känns det ändå som ett rätt fattat beslut det vi nu har kommit fram till för oss att gälla.

Fortsatt social distansering följdaktligen är det som gäller, vilket vi för övrigt får vara inställda på som kommer att gälla för en bra tid framöver. Sånt e livet!

Men idag ska vi strax fortsätta att ta vara på det fina vädret som är här idag. Bara en sån sak som att i stillhet avnjuta när vi åt frukost på vår fina uteplats, det är något som vi sätter stort värde på och som uppskattas av oss.

För vem är intresserad av vad som händer i Albanien?


Det var bara en tillfällighet att jag råkade se nyheten som lokaltidningen hade skrivit på sin nätsida om det jordskalv som drabbat Albanien natten till idag. För vare sig på Twitter eller på Facebook har jag sett minsta notis om den katastrof som har inträffat i en av de fattigaste nationerna som finns i Europa.

Här ett kort utdrag från vad som står att läsa i den artikeln.

Starkaste skalvet

Jordbävningen är den kraftigaste i Albanien, som relativt ofta drabbas av seismisk aktivitet, på årtionden. Skalvet kändes i flera länder på Balkan, troligen så långt som till norra Serbien, enligt AFP.

Skalv med magnituder upp till strax under 6 har skakat bland annat Albanien och Turkiet tidigare i år, men detta är det starkaste i Europa under 2019.

Albanien är Europas fattigaste land, med en medelinkomst på under en tredjedel av det europeiska snittet.

Och kanske är det av just den anledningen att Albanien är så fattigt som det är som är själva orsaken till att det har varit så tyst som det har varit om den här nyheten på social media? Vilket innebär att om skalvet hade slagit till mot låt oss säga Grekland, då hade det genast varit mycket mer  intressant i våra ögon, och inget som helt lättvindigt hade passerat utan att nån hade lagt märke till det. Det är en rätt skrämmande tanke.

Dödssiffran stiger efter skalv i Albanien

Tankar om sociala media.


Det har gått ungefär drygt 3 veckor sen jag avslutade mitt konto på Twitter, men i och med att det finns en tidsmarginal som sträcker sig upp emot 30 dagar innan kontot helt och håller försvinner, så finns det alltså fortfarande tid kvar om jag av nån anledning skulle få för mig att jag ångrar mig.

Om man vill befinna sig på den ”arena” där det händer och på så vis ta aktiv del av det samtal som pågår, utan att man inte för den skull väljer en annan väg och därmed ställer sig utanför och därmed intar en passiv roll av vad som händer, så tror jag att man för den skulle inte ska överdriva Twitters roll till att ha särskilt stor betydelse för det offentliga samtalet människor emellan på social media, och som det vore det det enda och dugliga formatet i att föra olika slags diskussioner på nätet, det finns några till om man säger så att välja bland.

Och även om  jag anser att mycket av vad som dagligdags delas på Facebook är intellektuell snömos, vilket man fort får scrolla i genom, så finns det även det sådant som är värt att sätta värde på också. Det jag tänker och syftar på är de personer inom både journalistisk, politik, men även övriga namnkunniga personer i vårt samhälle som man kan följa och på så vis ta del i vad de skriver om där.

Dagens lästips – Öppet brev till Facebook.


När Facebook har bestämt sig för vad som enligt deras regler är tillåtet för deras riktlinjer vad som där gäller för var som går igenom deras censurapparat, så har det vid flertal tillfällen hänt sig att utan man har gett några förvarningar om de konton som man har beslutat sig för att stänga ner, så har den eller de som har blivit utsatta för Facebooks härskarteknik fått nöja sig med att inte få några av de frågor man ställt till dom besvarade.

Och på frågan varför och som Medborgerlig samling har ställt till dom varför deras annonskonto har stängts av på obestämd tid, den frågan lär dom se sig om i stjärnorna efter att få svar på.

Vi övriga som vill fortsätta att ha kvar våra konton på Facebook, vi får snällt och fogligt fortsätta med att leka i deras mentalt efterblivna sandlåda, där vi kan roa oss en stund med att klicka på hur vi skulle se ut om vi istället för att vi hade varit en människa, så hade vi sett ut som en katt, eller nån annan varelse.

Här länken till det brev och de frågor man ställt till Facebook från Medborgerlig samling.

Öppet brev till Facebook Sweden