En fest med bitter eftersmak. – Hur hade du gjort?


Det var nu i lördags det hände, som vi sen så länge hade sett fram emot skulle bli den här sommarens absoluta höjdpunkt. Och förrutom att vi räknar med det kalas som hade fixats ihop av min alltid så förträffligt underbara fru när jag fyllde år, så hade vi i helgen som var samlat ihop några vänner till oss, då vi åt grillad mat, plus mer därtill, som frun hade gjort i ordning, vem annars? Och som vi sen sköljde ner med smaksamt goda drycker till maten.

Hur som helst, allteftersom kvällen tickade iväg, så var det allt fler personer som anslöt sig till festen under kvällens gång.

Ju fler vi är desto roligare blir det, eller?

Men, nu är det och råkar vara som så, att det är inte det visst antal av gäster som räknas och som i sin tur höjer det där extra som behövs för att det ska bli en riktigt lyckad och minnesvärd kväll som betyder nåt, utan det som i sammanhanget betyder nånting är vilka det är som var med.

För medans några av de vi känner till sen tidigare strömmade till, och som vi även sen tidigare har festat tillsammans med och som vi haft kul med, så hände det som det så ofta gör i såna här sammanhang, nämligen den svans som så gärna vill haka på, det vill säga de som vi själva aldrig sen tidigare har stiftat bekantskap med, utan som i sin tur var kompisar till de som vi känner.

Det var när vi just hade slagit oss ner med dessa objudna gäster som jag snart blev varse vad det var för slags löst folk som våra kompisar hade tagit med sig hit den kvällen. Inte för att kvällen slutade på absolut tänkbara sätt, vilket lika gärna hade kunnat sluta riktigt illa för inblandade parter.

Men nu gjorde det inte, åtminstone inte så till den grad att det var nån som såg till att man hade lyckats med att sabba tillställningen som var.

Så sent igår hade jag och min fru en rätt lång diskussion om hur och på vad sätt vi ska gå vidare med det här, vilket vi inte är fullt på det klara med hur vi ska lösa detta på bästa tänkbara sätt.

Men så mycket kan jag säga, nån och några till står nu inte högt upp i kurs i våra ögon till att räknas som nån vi har vidare förtroende för till att vidare vilja umgås tillsammans med. Jag är besviken!

 

Det blev inte den sista natten med gänget. Det kommer mera.


Nyårsaftonen som var blev en klart minnesvärd fest för vår del där vi hade mycket skoj tillsammans med några vänner till oss, och som vi för övrigt vi har lärt känna på senare tid. Och med allt från roliga sällskapspel, plus mycket annat som kvällen och natten sen hade att bjuda på av både god mat och drycker till det, så blev det på det i sin helhet en mycket lyckad och väl genomförd nyårsnatt.

Festen verkade ett tag som den aldrig skulle ta slut. Uret visade på ungefär vid 5-slaget på morgonen dan därpå när vi sen i sakta mak begick oss hemåt igen. Faktum är jag kan inte dra mig till minnes när det senast hände att jag partajade under så många timmar i ett sträck. Men kul var det.

Något nyårslöfte däremot hörde jag inte så mycket som ett ljud ifrån någon av de övriga som tillsammans med oss deltog på nyårsnatten där vi befann oss för att fira in det nya året. Och för mitt personliga vidkommande var det något som jag för flera år sen upphörde med att prata i vidlyftiga termer vitt och brett tala om. Varför lova nånting som man ändå inte kan hålla fast vid utan som gärna har en tendens att det spricker efter ett tag? Nej, det tycker jag känns rätt meningslöst.

Däremot har jag, utan att jag för den skull är för stor i orden, satt upp några personliga mål inför det år som nu ligger framför och väntar på oss. Mer om det återkommer jag till längre fram.

Önskar er nu en god fortsättning på 2020.