När inte ens Åke tråk är tråkig.


När det är mer liv i en vissen gren som utan att man behöver såga av den från ett träd, utan som faller av på egen hand, än som motsvaras och finns av det liv bland människor som bor och rör sig omkring i närheten av där vi bor, då undrar jag om man inte har tagit orden från låten: Gå och göm dig Åke tråk, på väl blodigt och seriöst allvar.

När jag år 1989 flyttade hit till den här staden, och där jag fortfarande bor, så upplevde jag det som det var en stad med liv och rörelse i, men det var då det. Idag är det det stor skillnad mot hur det var och hur det såg ut bland stans vimmel folk emellan i slutet av 80-talet, men varför och hur det har kunnat bli på det här viset, det har jag inget riktigt bra svar på den frågan.

Men utan att jag för den skull drar det här mer i långbänk än vad som är nödvändigt, så undrar jag om det inte just på precis det här sättet som det ser ut i vilken annan småstad som helst i Sverige idag? Jag tror nästan det är det.

I sanna vänners lag kan man alltid va sig själv.


Eller kan man alltid det?

Även fast jag har, om jag får lov att säga det själv, högt i tak, när det gäller meningsutbyten man har med andra människor när man råkar hamna i en viss situation om allt det som man inte är överens om till punkt och pricka, eller om det är tvärtom., om som diskuteras.  Och om det i ett visst stycke har visat sig att jag har haft fel, och det har ju hänt det också, då är jag inte den som till varje pris håller på min rätt och inte ger vika enbart för sakens skull så att säga. Hur dumdristig och stolt som helst får man ändå inte va. Jag är också medveten om att jag själv inte alltid har betett mig på korrekt sätt när det gäller det här, och det är inget jag tycker om hos mig själv.

För inte så länge sen hade vi en diskussion min fru och jag om några av de personer vi känner, och om de som vi gärna bjuder hem till oss. Och de som vi känner ger oss nått i bägge riktingar av ett positivt meningsutbyte och som man har kul och trevligt tillsammans med, det kan man leva med ett bra tag framöver med att ha andats in den typen av livsluft, och som ger förnyad energi för de dagar som ligger framför.

Men som vi också har lagt märke till under årens lopp, vilket är en både smärtsam erfarenhet och som kostar på när man har just med människor att göra, så är det när de som man tidigare har umgåtts med, av nån anledning så har de efter ett tag dragit sig tillbaka och undan från vidare kontakt och umgänge med oss. Och sen har man inte sett skymten av de igen. Och när man inte ens har fått nån förklaring till vad och varför det blev på det viset, då är det lätt hänt att man vänder både in och ut på sig själv till att försöka komma underfund med vad som har hänt och vad som var anledningen till det. Detta dock i de flesta fall helt utan resultat, och som man inte kommer nån vart med.

Det här är en tråd jag kommer att spinna vidare i kommande inlägg här framöver. Så håll ögonen öppna.