Reflektioner om social media.


På senare tid har jag alltmer funderat över den tid jag dagligen lägger ner på social media, vilket fram tills nu har rört sig om åtskilliga timmar det rört sig om varje dag.

Men nu känner jag att jag är i behov av att dra ner på den takten, för när man tappar kontrollen över det man lägger ner en massa tid på och som nödvändigtvis inte alltid ger nån positiv effekt tillbaka, utan att man mer märker av vilket negativt inflytande det har på en, att man blir mer irriterad och allmänt nedstämd i sitt humör av det ständiga flöde av ilskna kommentarer, hat och vad som i övrigt delas på till exempel Twitter vad som där skrivs, vilket jag är högst osäker om det är något jag vill rekommendera för den som är intresserad  av den typen av forum på nätet.

Själv har jag ett konto på Twitter och som jag haft nu ett tag. Men igår kväll beslutade jag mig för att ta en paus därifrån, varpå jag valde genom att inte avsluta min medverkan där, utan i stället valde jag att logga ut, på obestämd tid.

Så nu och framöver ett tag kommer jag att mer koncentrera mitt skrivande, här på min blogg, plus att jag även fortsättningsvis kommer att ta del av de inlägg som skrivs på de bloggar jag följer. Känns liksom att det räcker med det.

Nu ska jag lägga mig ner i ett hörn och läsa en bok.

Det surras på sociala media om det som ingen kommer undan. Politiken


Jag har idag samlat ihop ett axplock från vad som skrivs på sociala media om uppgörelsen mellan Sverigedemokraterna och Moderaterna.

Sofia Mirjamsdotter skriver bl.a följande.

Dagens agerande från Kristersson visar om inte annat hur viktigt det är att Hédi Fried och övriga förintelseöverlevare fortsätter att berätta sina historier medan de kan, och att alla vi andra lyssnar, vidarebefordrar och tar varningarna på största allvar.

https://www.allehanda.se/artikel/sofia-mirjamsdotter-sa-lite-var-kristerssons-lofte-till-forintelseoverlevaren-vart

Åsa Arping, skriver i Göteborgs-Posten, om varför det är rätt att protestera mot att Rickard Jomshofs föreläsning på på institutionen för journalistik, medier och kommunikation.

Ändå skaver något. För Sverigedemokraterna är fortfarande inte ett vanligt parti, hur de än polerar sitt principprogram, och hur många som än röstar på dem. Deras grundsyn på människors essentiella eller ”nedärvda” olikhet grundad framför allt på etnicitet är allt annat än oskyldig, eftersom den i praktiska politiska förslag alltid utmynnar i en lägre viktning av den som pekas ut som annorlunda. Bara den här veckan: Asylsökande ska kunna nekas boklån på biblioteken. Bråkiga och besvärliga elever ska kunna skickas på internat.

https://www.gp.se/kultur/kultur/d%C3%A4rf%C3%B6r-%C3%A4r-det-r%C3%A4tt-att-protestera-mot-jomshof-p%C3%A5-universitetet-1.21185430?fbclid=IwAR2c2fjeKoXGJtUxA8M7hqH_AJmS1mXy0VunnmlE2Fq_CajMfqMZKtfDEJY

Arne Larsson – Göteborgs-Posten

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson har fört samtal. Bortsett från att det bryter mot tidigare löften och utfästelser är det inte mycket att höja på ögonbrynen åt. Snarare bekräftar det vad vi sett komma.

https://www.gp.se/nyheter/d%C3%A4rf%C3%B6r-har-kristersson-sv%C3%A4ngt-om-samarbete-med-sd-1.21154621

Ock så ett axplock från vad som skrivits på Twitter.

Lars Sund
@LarsSund1

Nyliberalismen har nått vägs ände. Det har Ulf Kristersson och

insett och nu väljer man att liera sig med ett parti som inte hymlar om att de vill avskaffa liberal demokrati om de får en chans. Högern förnekar sig inte.

Mobergs reflekttioner

”- Jag förstår inte hur han inte kan se bakom hörnet. Det var det som hände i Tyskland. I början trodde man att ”ja, det kanske är bra att byta nu” och ”han verkar ju hygglig”. Människor är så naiva, säger Hédi Fried.

Jens Liljestrand
@jensliljestrand
Grotesco borde göra en sketch där Ulf Kristersson ringer hem till Fried och förklarar sig. ”Jaja, okej, visst, du överlevde Förintelsen men FATTAR DU hur det känns att ligga på 16,9 i senaste Sentio? Visa lite empati nån gång!”

För vem är intresserad av vad som händer i Albanien?


Det var bara en tillfällighet att jag råkade se nyheten som lokaltidningen hade skrivit på sin nätsida om det jordskalv som drabbat Albanien natten till idag. För vare sig på Twitter eller på Facebook har jag sett minsta notis om den katastrof som har inträffat i en av de fattigaste nationerna som finns i Europa.

Här ett kort utdrag från vad som står att läsa i den artikeln.

Starkaste skalvet

Jordbävningen är den kraftigaste i Albanien, som relativt ofta drabbas av seismisk aktivitet, på årtionden. Skalvet kändes i flera länder på Balkan, troligen så långt som till norra Serbien, enligt AFP.

Skalv med magnituder upp till strax under 6 har skakat bland annat Albanien och Turkiet tidigare i år, men detta är det starkaste i Europa under 2019.

Albanien är Europas fattigaste land, med en medelinkomst på under en tredjedel av det europeiska snittet.

Och kanske är det av just den anledningen att Albanien är så fattigt som det är som är själva orsaken till att det har varit så tyst som det har varit om den här nyheten på social media? Vilket innebär att om skalvet hade slagit till mot låt oss säga Grekland, då hade det genast varit mycket mer  intressant i våra ögon, och inget som helt lättvindigt hade passerat utan att nån hade lagt märke till det. Det är en rätt skrämmande tanke.

Dödssiffran stiger efter skalv i Albanien

Tankar om sociala media.


Det har gått ungefär drygt 3 veckor sen jag avslutade mitt konto på Twitter, men i och med att det finns en tidsmarginal som sträcker sig upp emot 30 dagar innan kontot helt och håller försvinner, så finns det alltså fortfarande tid kvar om jag av nån anledning skulle få för mig att jag ångrar mig.

Om man vill befinna sig på den ”arena” där det händer och på så vis ta aktiv del av det samtal som pågår, utan att man inte för den skull väljer en annan väg och därmed ställer sig utanför och därmed intar en passiv roll av vad som händer, så tror jag att man för den skulle inte ska överdriva Twitters roll till att ha särskilt stor betydelse för det offentliga samtalet människor emellan på social media, och som det vore det det enda och dugliga formatet i att föra olika slags diskussioner på nätet, det finns några till om man säger så att välja bland.

Och även om  jag anser att mycket av vad som dagligdags delas på Facebook är intellektuell snömos, vilket man fort får scrolla i genom, så finns det även det sådant som är värt att sätta värde på också. Det jag tänker och syftar på är de personer inom både journalistisk, politik, men även övriga namnkunniga personer i vårt samhälle som man kan följa och på så vis ta del i vad de skriver om där.

Därför la jag ner Twitter.


Det finns alltid nåt ämne som går att diskutera om man är intresserad av att diskutera politik på sociala medier. Och om man inte har hittat en anledning till att diskutera vad som senast är på tapeten, så behöver man inte gräva så djupt i arkiven för att få en anledning till att tycka till om saker och ting som rör och kretsar kring den politik som förs i vårt land.

Efter en tids betänketid tog jag igår beslutet att avsluta mitt konto på Twitter, vilket har legat på lut nu ett tag.

Det som framförallt utmärker och är kännetecknande för Twitter är att, till skillnad mot ett forum där man har högt i tak gällande de frågor och synpunkter som där förs fram från bägge sidor av varann i ett respektabelt tonläge, utan en massa hårda och onödiga  ord som slungas iväg med ljusets hastighet, så är det helt andra spelregler som gäller på Twitter. För på Twitter är det inte över huvud taget frågan om vad som gäller huruvida det är högt i tak eller inte för de åsikter som där strömmar i genom 24h om dygnet, nej, det vore rent felaktigt att påstå att det där råder högt i tak,  men  vad är då själva orsaken till det vad kan det tänkas bero på då?

Jo, svaret på den frågan är att där har man gått i genom taket så flisorna ryker för vad som annars får anses vara ett rumsrent forum för de åsikter som där florerar, stundtals, och för det mesta helt utan hejd och sans.

Vid några tillfällen hände det att jag själv hamnade i skottgluggen, detta efter att jag blivit anklagad för att jag inte höll mig till sanningen, utan som en del menade på och som enligt dom själva så visste och kände de till mer än vad jag själv kände till om vad det var som hade utspelat sig och vad en viss människa hade varit med för hemsk upplevelse i en stad som de själva aldrig ens har besökt på egen hand. Men likväl hindrade det inte dessa från att anklaga mig för att jag ljög rakt upp och ner.

Och det är ingen vidare angenäm upplevelse att vara med när man på helt felaktiga grunder blir utpekad som en person ljuger, det är svårt att värja sig mot den typen av anklagelser utan att man därför själv riskerar att tappa tålamodet och som till sist för med sig att man blir så till den grad irriterad att man förlorar självbehärskningen över sitt humör.

Men så är det en av de saker som livet har lärt mig, och det är att oavsett hur mycket rätt och hur mycket sanning det än må finnas om allt det som jag vet med mig över vad som är sant i ett visst stycke, så ger jag motparten rätt i alla fall, åtminstone låter jag dem tro det. Men innerst inne…

 

 

 

Och visst finns det mycket jag uppskattar med Twitter…


Varje ny morgon efter det att jag har klivit ur sängen och ätit min frukost, så brukar jag ta en stund där jag går genom senaste nytt i vad som skrivs på social media. Det jag här i första hand åsyftar på är Twitter, där jag tillbringar mycket av min lediga tid åt att varje dag ta del av vad som där skrivs.

När det gäller hur många svenskar det är som idag har och är aktiva på Twitter, så ser det ut som att det är svårt att få fram helt korrekta uppgifter om hur exakt många det rör sig om till, beräknat på visst procentantal som regelbundet loggat in på sitt konto där.

Den senaste uppdateringen som jag har hittat på nätet är från 2 juli 2015, där sajten, navigator hade sammanställt och redovisat för hur många det finns på internet som använder sig av Twitter.

Twitter i Sverige

I Sverige använder 19 % av internetanvändare Twitter någon gång, varav 6 % gör det dagligen. Användningen av Twitter har i princip stått still sedan 2013 då procentsatsen var densamma. Av svenska internetanvändare är det fler män (21 %) än kvinnor (17 %) som använder plattformen**.

www.telegraph.co.uk

Samlad fakta om Twitter

Men då måste vi alltså gå tillbaka 4 år i tiden för att få några som helst sanningsenliga uppgifter om vad som gäller om det här, och lite fler användare till Twitter har nog säkert kommit till sen dess.

Med Twitter är sannolikheten för att man skulle missa något över vad som har i vår värld minimal, det förutsatt man inte ägnar sitt intresse åt att titta på bilder på söta katter, plus en del annat som tilldrar ens intresse där man har riktat blicken och sin uppmärksamhet åt ett annat håll över vad som i huvudsak skrivs om på Twitter.

För om sanningen ska fram känner man sig sällan bättre till mods efter att ha varit en inloggad där en stund, vilket i och för sig händer det också, men där större delen av fokus ligger på att skriva om hur dumma i huvudet våra politiker är, totalt intelligensbefriade enligt en del, eller där man förfasar sig över det våld i form av skjutningar, anlagda bränder, våldtäkter, och så vidare, och som numera är en daglig ingrediens över vad som händer i vårt samhälle, så visst finns det mycket som  jag både uppskattar och som jag sätter värde på med Twitter, men ibland känns det som att man helt har tappat stinget efter en stund.

Men om det nu är så att det endast rör sig om så lite som 6% av befolkningen som är aktiva på Twitter, då undrar förstås jag om dessa 6% är representativa för de övriga 94% som bor och lever i Sverige idag?

 

Experiment i köket.


Även fast det inte händer varje dag att jag står för tillagningen till vad vi ska äta till middag, så är det spännande vad man kan hitta för slags trix när man försöker sig på att variera kryddningen av maten, det blir liksom mer smakrikt då och som sätter extra piff på tillvaron.

Som till exempel igår när jag skulle till att tillaga fläskkotletter, då kände jag att ville göra dom på ett annorlunda vis mot hur det annars brukar gå till när jag står vid spisen, det vill säga använda mig av fler och mer varierade kryddor än bara salt och peppar.

Så strax innan jag satte igång med maten skickade jag ut frågan på Twitter på vad man skulle kunna tänka sig att få in för slags tips. Och det fick jag, det blev en hel del tips som strömmade in efter en stund.

Det jag sen bestämde mig för att följa var en mix av olika slags kryddor som jag sen kryddade köttet med. Vad sägs som: Rosmarin. Timjan. Vitpeppar, i en och samma kombination.

Hur blev då resultatet? Jo, det blev faktiskt riktigt gott, nästan så nära man kan komma en kulinarisk sensation, om jag får lov att säga det själv. Jag kände mig både nöjd och belåten med mig själv efteråt, och det gjorde frun också, som inte klagade på att jag hade pepprat på med för mycket av vitpeppar den här gången.

När man trodde att en följare på Twitter försvann…


Då kan det visa sig att det i själva verket förhåller sig på det här viset.

Varning: Det här kontot har stängts av tillfälligt

Det här är en varningstext som jag lagt märke till har blivit ett ständigt återkommande tema på Twitter och som jag noterat att det allt oftare har dykt upp på senare tid. Men innan nån nu går händelseförloppet i förväg och försöker sig på att förklara att, det är säkert nån unken rasist som de vill komma åt och som det rör sig om, så låt mig då säga följande. Ta inte det för givet, det kan visa sig att det beror på helt andra  betingelser.

När det gäller just den här problematiken med folk som fått sina konton avstängda på social media, så känner nog de flesta till att Facebook ligger långt fram när det gäller att antingen stänga ner folks konton, eller så censuerar man det innehåll som ibland delas där i form av både bilder och text.

Men nu tycks det alltså som de reglerna även ha nått fram till Twitter till att gälla även där. Det gäller att man ser upp.

Tro som ännu lever kvar, trots mina tvivel


För inte så länge sen de delade jag några tankar och funderingar jag ett längre tag har burit inom och som jag delade med  mig av på Twitter.

Det jag då skrev och var öppenhjärtlig med var att jag alltmer har känt och upplevt att den tro jag har haft inte har känts lika stabil och stadig mot vad den tidigare har varit i mitt liv. Kalla det gärna för troskris, för det är just precis det som det handlar om i konkret fast mening.

Det här var något som jag fick en hel del reaktioner på, de flesta av positiv innebörd, men också av det rakt motsatta innehållet.

De som i det närmaste förfasade sig över vad jag skrev, drog snart slutsatsen av att jag var på väg bort ifrån tron och att jag utifrån det jag skrev var på god väg att lämna både Gud och kyrkan bakom mig, vilket inte är helt sant, bara delvis.

Men det som jag upplever som mest trist är när man inte får en ärlig chans att förklara vad det är man egentligen menar, och vad som är själva avsikten med att man delar med sig från det innersta rummet av sig själv utan att det ska bli negativa reaktioner från de som tycks sitta inne med alla de färdiga svaren, och som har svar på allt. Och då menar jag allt.

För när man som vissa tror att det skulle fungera att man liksom slår in budskapet i huvudet och vad som står i Bibeln att läsa,som vore det en metod till att man, så att säga skulle få båten på rätt köl igen, då blir det inte som de har tänkt sig, i stället blir reaktionen den omvända, det vill säga att man får ännu större avsmak för det. Det blir en omvänd reaktion där man inte känner sig den minsta attraherad av vad de säger och för fram för slags synpunkter för att man på ett positivt sätt ska hantera det så att man kan tillgodogöra sig det så att man har nytta av det.

Under en period som sträckte sig mer än över en månads tid, varken läste jag nånting i min Bibel, än mindre bad jag. Jag kände mig uppriktigt sagt urless på allting som går att tillskriva kristen tro, vad det handlar om, och vad det går ut på.

Men där har jag nu sen nån dag tillbaka åter tagit itu med att läsa Bibeln igen. Kyrkan däremot ser och betraktar jag fortfarande som en återvändsgränd där jag i nuläget står och stampar och liksom inte kommer nån vart. Men det klarnar kanske det också framöver.

Välkommen hem till Sverige!


Idag kom så nyheten att Michael Skråmos barn är på väg hem till Sverige igen. Vilket man inte kan annat än att glädja sig åt för deras skull.

Men just detta och som jag har noterat och lagt märke till på social media, att det här innebär inte att de för den skull, överallt kommer att mötas av den stora famnen när det så har återvänt hit igen. Det finns tyvärr allt för många som idag bär den nazistiska ideologin vidare till nya generationer. En av de ledande individer för detta så skamlösa beteende heter, Ingrid Carlqvist. En sällsynt obehaglig figur detta. Dessvärre finns det fler som delar hennes så destruktiva åsikter och som idag sprids runt i social media. Jag tillhör inte den skaran.

Det enda de barnen behöver är inte att mötas av nån hatstorm, varken på Twitter eller någon annan stans via socila nätverk när de sen anländer till Sverige, vilket för övrigt redan nu pågår i full styrka . Det viktigaste och vad de mest av allt nu behöver är att komma till en trygg plats där de i allt får den kärlek, trygghet och omsorg barn så väl behöver. Det är nu deras liv formas och dans för vilka människor de i framtiden kommer att bli.

Och att det råkar finnas de som har problem med det, det säger bara allt om vilken unken människosyn de individerna har.

Barns grundläggande trygghet och välmående är något som bara måste gå i första hand, och att det har högsta prioritet.

Men det här är inget som har uppskattats av var och envar, vilket gör att de drar ner en löjes skam över deras liv. De borde skämmas ögonen ur sig dessa svin!

Som en konsekvens av hur dessa rabiata rasister beter sig har jag därför nu avslutat mitt konto på det sociala nätverk som går under namnet: MeWe.

Jag hade stora förhoppningar kring det inledningsvis som ett forum där det var högt tak för de olika slags åsikter som där lyfts fram.  Men det jag sett är att det är ytterligare ett unket forum för rasister där man sprider sin gödselpropaganda. Och det är inget jag ställer upp på, eller som ens ligger i närheten med de värderingar jag står för.

https://www.expressen.se/gt/michael-skramos-barn-pa-vag-fran-syrien-till-irak/