Är du en vinnare eller en förlorare?


Inte för att det brukar hända särskilt ofta att vi kostar på oss det där lilla extra genom att vi vid nåt enstaka tillfällen har köpt oss några trisslotter, som vi kan sitta och roa oss med en stund för att skrapa fram eventuell vinst, för nån större vinst än att vi på sin höjd har vunnit en ny lott, det har aldrig hänt.

För lite sen diskuterade vi sins emellan hur många år sen det var som min fru gick med i postkodmiljonären. Exakt vilket år det var hon gick med i det minns hon inte riktigt, men som hon sa så var det innan vi blev ihop, det vill säga för minst 15 år sen.

Men inte ens där har hon nån haft tur med fru fortuna. Visserligen var det en gång det råkade inträffa att hon vann, då bestod priset i att vi det Tv-program som hette: Deal or no deal, med Rennée Nyberg som programledare, då vi fick vara med som studiopublik under en Tv-inspelning av det programmet, vilket även inkluderade en natt på hotell i Stockholm City.

Men det är inget vi har nåt speciellt kul minne ifrån den händelsen. Tänk er själva att sitta blixtstilla på en obekväm stol i 6 timmars tid, detta utan man under den tid Tv-inspelningen pågick inte fick röra sig ur fläcken, inte mer än att vi vid nått tillfälle i samband med när det var reklamavbrott, då fick vi åtminstone ställa oss upp en kort stund. Nej, det var inte alls kul, inget som vare sig hon eller jag skulle vilja uppleva nån mer gång, även om vi skulle få möjlighet till det nån mer gång.

Så drygt 15 år med postkodmiljonären utan någon nämnvärd vinst, det tyckte hon fick rätta, så därför valde hon nu i juli att säga upp sin lott.

Det talas om att hålla huvudet kallt när det blåser. Men…


Det var i fredags när vi hade begett oss iväg till en plats som ligger några mil bort från där vi bor, för att där avnjuta en skön stunds avkoppling tillsammans, som det plingade till i min mobil: Det var ett sms.

Men nu tänker jag inte här redogöra för vad som stod i det, det är allt för personligt att skriva om här vad det handlade om. Men så mycket kan jag ändå avslöja att det var något som fick min uppsyn att bli helt svart när jag läst vad som stod i det.

Så den stund vi hade där vi på plats njöt av deras så fantastiskt goda våfflor, förbyttes snabbt ut till att vare sig jag eller min fru hade nån större lust att stanna kvar där, så när vi hade druckit upp vårt kaffe beslöt vi oss för att bege oss hemåt igen.

Men innan vi hade kommit fram stannade vi till på ett annat ställe, dit vi sen gick in och handlade några nya prylar till vårt hem.

Det var när vi sen gick ut från den butiken, jag vände mig om till min fru som jag sa följande ord till henne. Jag kan inte nu förklara till varför jag känner som jag gör men av nån mycket märklig anledning känner jag mig nu helt lugn på insidan. Men med tanke på att hela mitt inre då borde vart i det i närmaste i upplösningstillstånd, det vill säga, ligga helt i fas mot hur mitt humör hade känts för bara en liten stund sen, då jag var högst osäker på huruvida jag skulle klara av att behärska mig eller inte, så vet jag inte vem av oss som blev mest förvånad. För så väl som min fru känner mig, vi har trots allt varit ihop i 14 år, så hade hon inte blivit särskilt förvånad om mitt humör hade yttrat sig på helt annat sätt än vad som sen hände och vad det visade på.

Det talas om att när det blåser snålblåst kring ens huvud, ska man i det läget göra allt som beror och kommer an på sig själv, detta genom hålla huvudet kallt.

I det närmaste oberörd alltså av de yttre faktorer som så gärna vill få en ur balans.

Men det är en sak att känna till, med alla de buds medel som finns tillhanda hur man på bästa sätt ska förhålla sig när man har hamnat mitt upp i en knivig situation, och hur man aktivt hanterar de känslor och impulser man upplever i ett minst sagt pressat läge

Men som sagt, det är en sak att efter konstens alla regler känna till hur man ska gå tillväga när man befinner sig mitt upp i stormens öga och vad som sen händer utifrån ens egna handlingar i en svårbemästrad situation. En helt annan sak är det att man fortsatt bibehåller full kontroll på sig själv och inte ger efter för de mörka krafter som så gärna vill ta överhanden och som sen styr ens handlingar.

Nån har sagt att. ”Självbehärskning är en bra utgångspunkt innan allt faller samman”. Och det låter ju bra, eller hur? Men själv har jag ingen susning om hur det kom sig att jag kände mig så lugn som jag gjorde i fredags eftermiddag.

Dags för kräftskivepremiär.


Vädret visar idag på att det kan bli upp 27 grader varmt, kanske till och med blir så bra  att värmen stiger upp ännu mer framåt dan. Och det gör ju inget.

Förutsättningarna för att det därför ska bli en riktigt lyckad dag och den fest vi nu planerat ska ha hemma hos oss idag kan med andra ord inte bli så mycket bättre, vad som sen händer framåt kvällen det återstår att se.

Och om nu de oinbjudna gästerna som härförleden dök upp hos oss helt oväntat, kan lysa med sin frånvaro den här gången, så är våra förhoppningar att det kommer att bli en betydligt mer trivsammare tillställning mot vad det var då.

 

Fem tusen liv offrade i onödan?


anthropocene

När man tittar på dödligheten i Covid-19 i olika länder runt om i världen i ovanstående diagram framkommer en kuslig verklighet. I västländer där det medicinindustriella komplexet dikterar inom sjukvården är dödligheten per miljon innevånare ca. 5 gånger högre än i en rad andra länder, där man inte underordnar sig dessa ekonomiska intressen hos ett antal företag och en dominerande elit. Det är bara att läsa det rubricerade diagrammet.

I västvärlden har läkarna blivit i princip förbjudna av sina medicinska myndigheter att behandla Covid-19 sjuka med det 70 år gamla beprövade preparatet hydrokorokin – HCQ. Orsaken bakom detta förbud är att man i väst satsar helt på en strategi att möta pandemin med vacciner som ännu inte finns och som när de finns har en ytterst osäker effekt. Trots att vi har vacciner mot säsongsinfluensan brukar den skörda i storleksordningen lika många dödsfall som Covid-19. Intressenterna bakom skolmedicinens vansinniga förbud…

Visa originalinlägg 160 fler ord

Hur stoppar man den lavin som är i rullning?


Det är i sommar 20 år sen jag på ett både bättre och klarare sätt kom till insikt om vad en människa kan ta sig för som under ett längre tag har satts under svår påtvingad press.

Det blev därför som ett bryskt uppvaknande för mig när jag en dag insåg vad det för slags dolda och mörka krafter som rymdes på insidan av mig, vilket jag själv ens knappt kände till att jag kunde reagera på det sätt som jag till sist gjorde. Snacka om väl fördolda rum alltså.

Men för att göra en lång historia kort, så var det ingen annan människa som då kom till skada, det vill säga ingen mer än mig själv, i slutändan.

Idag står jag åter och befinner mig i en oerhörd starkt pressad situation, men av olika anledningar kan jag inte här precisera vad det är som har hänt som har gjort att det nu känns som varenda muskel i kroppen är på bristningsgränsen över hur mycket jag tål, innan det förhoppningsvis inte händer att allt väller ur inom mig, varpå det sen spricker itu i tusen bitar.

Det kommer en fortsättning på det här inlägget, men det först längre fram.

Lästipset. – Sverige behöver mer än en polisreform


P J Anders Linder har skrivit en utmärkt artikel i Forum Axess, om nödvändigheten det nu tas rejäla krafttag från politikers sida att stärka upp polisens resurser, som idag är alltför knapphändiga för stå emot den anstorming av brottslighet, vilket hela tiden når nya nivåer av sällan skådat slag i vårt land.

Här ett citat från inlägget.

Viss brottslighet kommer att finnas i varje samhälle, men den grova våldsbrottsligheten har nått orimliga nivåer i vårt land och i vissa områden styrs vardagslivet av klaner och gäng. Det skapar fundamental otrygghet för stora grupper i drabbade stadsdelar. Det omöjliggör företagande och därmed de legala försörjningsmöjligheter som människor i dessa områden är i så stort behov av. I förlängningen kan det knoppa av vissa områden som börjar lyda under särskilda regler, varvid Sverige förvandlas till ett fragmentiserat lapptäcke.

https://axess.se/blog/2020/8/5/sverige-behover-mer-an-en-polisreform

En dag länge värd att minnas.


De dagar som det inte har kommit, en hel del regnskurar över oss den här sommaren, är och har varit så vanligt förekommande att vid det här laget är det svårt att hålla räkningen på de dagar när vi inte har fått springa in inomhus för att riskera  att inte bli mer än nödvändigt fuktiga. Till och med den på den dag när jag fyllde år klarade vi oss inte utan att det inte kom en regnskur, men som väl var höll det sen inte i sig hela dan.

Så i stort sett har det vart en rent bedrövlig sommar det här året.

Desto större anledning då att sätta värde på de dagar som man mer än gärna vill lägga på minnet, inte minst från den dag när jag fyllde år.

Så här kommer det en bild från några av de blommor jag fick ta emot den 23 juli.  Tacksam. ❤️

Bilden kan innehålla: personer som sitter, växt, blomma, tabell och inomhus

Sånt är livet som hörselskadad.


Även för de som har normal hörsel, så känner säkert de flesta till vilka svårigheter det kan innebära när man på korrekt sätt ska hörsamma vad en person säger som befinner sig i ett annat avgränsade rum än det man själv befinner sig i. För mitt personliga vidkommande är det stört omöjligt att höra vad min fru försöker få fram till mig, detta samtidigt som hon under tiden befinner sig i köket, medans jag är i vårt vardagsrum, och då talar vi om ett avstånd där det skiljer 5-6 meter mellan rummen. Det är alltså mycket ljud det rör sig om så att säga som försvinner längs vägen och rätt ut i tomma intet.

Ett annat inte allt för angenämnt problem som gärna gör sig påmint då och då, är när vi befinner oss i en folksamling, som t.ex när jag fyllde år, då det var en hel del av både släkt och vänner som var hemma hos oss den dan. Men då är det stört omöjligt att uppfatta vad det är för nåt det pratas om runt omkring en, inte ens mina öronapparatet är då till nån större hjälp.

Så hur löser man det problemet på bästa sätt? Jo, det gör man genom att man försöker lyssna till en person i taget. Och det är ju en baggis, särskilt eftersom det är så många andra som pratar samtidigt. Men i mina öron så surrar det bara.