Storebror ser dig! Censuren tilltar på social medier (men det finns alternativ!)

Micke K - En röst i Sverige

Storebror-ser-dig-mentaliteten på sociala medier blir allt mer uppenbar och rentav absurd. På Facebook förbjuds ett visst namn att nämnas, twitter förbjuder religionskritik osv. Men det finns alternativ för yttrandefriheten!

Sista dagarna har fler noterat på twitter att man inte kan skriva ”Tommy Robinson” i sitt Facebook-flöde utan att riskera avstängning upp till en vecka. Det är ju helt absurt! Detta är Storebror ser dig, på riktigt, det är här nu!

Visste George Orwell hur rätt han hade, när han 1948 skrev boken 1984? Jag tror, ärligt talat, att han skulle ha blivit chockerad över utvecklingen, eller var han så förutseende? Oavsett, det är helt absurt hur det har blivit, hur folk jagas för politiska åsikter!

Svensk polis hinner inte med att lösa de grova brotten, våldtäkter, rån, skjutningar och mord. Annat får stå tillbaka, för man har inte tid säger man. Tid har man dock, när gamla tanter ska…

View original post 222 fler ord

Annonser

Det kriget kommer dom aldrig att vinna

Nu har helvetet brutit ut i vår till annars lugna stad också. Igår blev några svenska barn bortförda av några invandrarbarn som har misshandlat och hotat med att de skulle döda dom. De oroliga föräldrarna visste länge inte var deras barn befann sig, men med hjälp av bl.a polis har de sen återfunnit barnen.

Frun visade mig för en stund sen ett inlägg som en av de oroliga föräldrarna har delat på Facebook. Det är därifrån mina uppgifter är hämtade.

Mer än så behöver ingen veta om mig.

Ibland har det hänt att jag stött på människor i livet som har trott om sig själva att de känner mig, och utifrån den makabra och falska föreställningen så tror de att de känner mig utan och innan. Och när man då har dragit slutsatsen om mig att de tror de sig veta och förstå allt om mig om vad jag är för slags människa och om hur jag i allt fungerar utifrån nån slags ihopsnickrad freudiansk analys, då ler jag för mig själv inombords.

Dom vet inte hur blåsta de blir.

Vi behöver prata med varann om ondskan.

Att lägga ner dyrbar tid och energi på att försöka förstå sig på och reflektera över vad ondskan är, kan tyckas vara inte bara en meningslöst uppgift,  utan som det framförallt är, just för att den är så svår att förstå sig på, och inte mindre komplicerad att definiera, så blir det för oss som något som vore det nästan abstrakt, men ändå fullt verklig och påtaglig som då och då gör sig påmint i våra liv. Och vad är det som gör och som påverkar oss, att i stället för att skrämmas av den, så fascineras vi av den?

Ondska är inte omänsklig. Tvärt om, den är unikt mänsklig. Därför går den inte att utrota.

Hur definierar man då t.ex vad ondska är till att försöka få ett rättmätigt svar på vad som är dess ursprung?

Gränsen mellan gott och ont är genomtränglig och nästan vem som helst kan förmås överträda den av omständigheternas påtryckningar.”

-Phillip Zimbardo-

När det gäller som den episka frågeställningen om: Om nu är Gud är så allsmäktig och stor, hur kan han då tillåta att se så mycket ondska utan att han inte gör nåt åt det? Och hur det är möjligt att en Gud som sägs stå på de svagaste sida i själva verket ger sitt tysta medgivande till en ondska som allt som ofta tar sig uttryck på ett sådant sätt att  för det mänskliga förståndet är det omöjligt att på ett logiskt sätt ta in vad och när det händer. För att ta ett exempel. Vad hade de små barn som precis hade lärt sig gå när de med stapplande steg klev in i gaskamrarna i Auschwitz gjort för slags onda gärningar för att förtjäna något så groteskt avslut på sina knappt påbörjade liv. Naturligtvis inget alls!

Så frågan är finns det då verkligen en Gud som är god i vars väsen det inte existerar något annan än godhet, kärlek,och allt det som vi förknippar med vad som står i bjärt kontrast till vad ondska är? Och finns det överhuvudtaget någon som helst rimlig anledning till att tro det finns en makt som är ondskans direkta motsats, och som inte vill oss något annat än väl i sina stora nåd och barmhärtighet?

Så här har James Packer sagt och skrivit om ondskan.

Innebär inte all den ondska som förekommer att, som exempelvis meningslöst lidande, låg moral och slöseri med välfärden, att Gud Fader inte rimligen kan vara allsmäktig? Annars borde han väl utplåna detta? Ja, det borde han, och detta är vad han håller på med! Sådana dåliga människor som du och jag görs genom Kristus mer goda. Och nya kroppar står i beredskap åt oss, kroppar som inte vet av någon sjukdom eller smärta- Dessutom väntar ett helt nytt kosmos. Därför försäkrar Paulus: Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. ( Rom 8:18; 19-23) Om Gud handlar långsammare  än vi skulle önska när det gäller att rensa ut ondskan ur världen och införa den nya skapelsen, så beror detta på hans önskan att den skall innefatta fler offer för världens ondska än vad som annars vore möjligt.

Så vad kan vi lära oss och förstå om detta? En sak som vi kan fastslå är att Gud är inte på något sätt som om han vore och hade en dubbelnatur i sig själv där det det liksom hela tiden både ondska men samtidigt godhet finns i hans natur och som på nått sätt hela tiden låg i konflikt med varann.

En nyckelvers till att få det att klarna och röja undan alla eventuella missförstånd och okunskap gällande Guds natur kan vi läsa om i Jakobs brev 1:17 All det goda vi får, varje fullkomlig gåva kommer från ovan, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. Som vi ser här och i motsats till den mänskliga naturen så är Gud inte beroende på väder och vind för vilket humör han skall vara just för dagen, inte heller att han skulle råka vakna upp på fel sida och utifrån det agera på ett speciellt sätt.

Men , och jag tror inte jag är färdig med det här, jag har fortfarande mycket kvar som jag behöver lära mig för att få en rätt slags förståelse när det handlar om det här.

Vi har en benägenhet att mystifiera ondska. Som om den inte skulle gå att förklara med annat än sjukdom och galenskap. I själva verket är det oftast alldeles vanliga människor som utför de mest fruktansvärda handlingarna. Så var det i nazityskland och på Balkan, där helt normala människor dödade och torterade sina vänner och grannar.

Citatet var hämtat från en artikel i Corren som skrev för några år sen.

https://www.corren.se/manskligt/ingen-ar-fri-fran-ondska-5998510.aspx

Outnyttjad mänsklig drivkraft ger skadligt godhetsknarkande

Josefin Utas

Jag besökte Vasamuséet i Stockholm häromveckan. Att bli påmind om människors hårda liv och slit i gamla tider, i detta fall på 1600-talet, är alltid tankeväckande. Insikten om att människan har en inre drivkraft att inte bara överleva, utan ett behov att kämpa för saker och komma vidare, blir så påtaglig.

När jag jämför då med nu dyker denna fråga upp: Vad händer i ett samhälle där det inte längre finns något att kämpa för? I ett samhälle där röda mattan är utrullad och allt grundläggande bara finns där?

Samhället där mjuka kuddlandningar är norm

Jag tänker förstås på hur vårt samhälle ser ut idag. Mjuka kuddlandningar är idag institutionaliserade. Efter varje misslyckande ges en ny skjuts framåt för en ”svag och utsatt”. Det ges en ny chans, mer sympati, hjälp och pengar.

Här invänder säkert några ”ja men det gäller inte alla, alla får inte massor med hjälp” och…

View original post 1 134 fler ord

När det goda samtalet går förlorat.

Att försöka föra ett konstruktivt samtal utifrån ett rationellt tänkande och sunt förnuft, så är det ingen som helst garanti för att det samtal som förs leder fram i progressiv och positiv riktning, det kan lika gärna gå åt det andra hållet där man beskylls och anklagas för något som inte ligger i närheten av vad som var ens intention och vad det var man menade och som var ens avsikt med det man sa.

Det är inte en gång det har hänt att jag har häpnat över vad somliga vill ha det till när man i ett visst avseende gett uttryck för en personlig åsikt, det verkar precis som att man vill ha och söka en anledning till att ställa till med konflikt och osämja utifrån hur man själv har uppfattat en sak om vad det var man egentligen inte menade med det man först sa. Det kan bli rätt rörigt emellanåt, smått kaotiskt till och med.

Ord har en synnerlig märklig förmåga att vrängas till, missuppfattas och att tolkas på fel sätt beroende på vem det är vem man samtalar med. Och när vederbörande redan från start har bestämt sig för hur det ligger till med saker och ting och bestämt hävdar sin uppfattning utan minsta antydan om hur det egentligen ligger till över vad som faktiskt är sant, då har man cementerat sitt sinne med vad man själv anser vara sant, och det går sällan att rubba på mot den som redan har bestämt sig och som vet hur det ska va och hur det ligger till med vad det nu handlar om.